Jag är bitter, trött, sur och besviken. Återkommer en annan dag när hoppet återvänt igen
Uppdatering då från igår. Jo, trodde kanske att den jäkla hinnsvepningen gjorde lite nytta, men det verkar som bebis tänker stanna kvar precis där den är.
Ber om ursäkt för ett lätt osmakligt ämne för er känsliga, men då det är min blogg är det valfritt att läsa för er.
Hur som helst, slemproppen gick igår eftermiddag, "mensvärk" och ryggvärk från helvete, på kvällen försvann det fullständigt och verkar inte ha några större planer att återkomma den närmsta tiden. Men det var ju värt ett försök i alla fall, kunde ju funkat.
Till något helt annat. I morse vid fem så kom en liten tös intassandes med kaninerna under armen för att sova inne hos oss. Så klart fick hon det. placerades mellan oss och somnade om omdelbart. Utav någon märklig anledning så sover både hon och sambon fortfarande, kvart över åtta!!! Sånt här händer ju aldrig. SÅ jag njuter av en lugn morgon för mig själv och ska nog ta hunden på en långpromenad strax i godan ro.
Så ha en härlig dag alla!
Ber om ursäkt för ett lätt osmakligt ämne för er känsliga, men då det är min blogg är det valfritt att läsa för er.
Hur som helst, slemproppen gick igår eftermiddag, "mensvärk" och ryggvärk från helvete, på kvällen försvann det fullständigt och verkar inte ha några större planer att återkomma den närmsta tiden. Men det var ju värt ett försök i alla fall, kunde ju funkat.
Till något helt annat. I morse vid fem så kom en liten tös intassandes med kaninerna under armen för att sova inne hos oss. Så klart fick hon det. placerades mellan oss och somnade om omdelbart. Utav någon märklig anledning så sover både hon och sambon fortfarande, kvart över åtta!!! Sånt här händer ju aldrig. SÅ jag njuter av en lugn morgon för mig själv och ska nog ta hunden på en långpromenad strax i godan ro.
Så ha en härlig dag alla!
Idag var det åter dags för ett besök hos barnmorskan, denna gång gick jag dit med en baktanke. Förra veckan hade hon uttryckt att hinnsvepning kan man glömma. Jaha tänkte jag, så alltså måste jag upp till våning fem för det. Men nästa gång ska jag nog involvera min sambo i dessa planer så han slipper trampa i klaverert.
Men först och främst, bebis mår fint, jag mår fint. Viktuppgång ingen sedan sist, utan tappat. SÅ nu total viktuppgång 1 kg, sf måttet är 34. Ja som det skulle.
På frågan om jag känner av bebisen lika mycket som tidigare svarar jag dock, att jag känner den varje dag, men mer sällan. Påpekar däremot att det antalgigen beror dels på att det börjar bli trångt i magen och att jag har en tvååring hemma som tar en hel del fokusering. Men övernitisk som hon är beodrar hon ctg kurva på just våning fem, alltså förlossningen. Inte alls min plan :P
Vidare upp dit, ctg kurvan var bra, missade dock att registrera sammandragningar, men strunt i det. Får träffa världens skönaste läkare som säger att hon har lite tid över, så hon hinner göra lite noggrannare koller av fostervattenmäng och flödet i navelsträngen. Ok säger jag. Sen fumlar hon lite, svär en del när hon trycker på fel knappar och dylikt. Går inte ritkigt att beskriva, men helt klart min typ av människa. Under tiden hon gör ultraljudet frågar jag henne om hon inte kan tänka sig att göra en hinnsvepning på mig. Hon tittar lite på mig och konstatera att visst, det kan hon göra. Men att hon aldrig under sina 30 år inom yrket varit med om någon som efterfrågat det på egen önskan! Jag tycker det är värt ett försök. Sagt och gjort! Snacka om en liten påminnelse om vad som komma skall, AJ det hade jag förträngt.
Sen hem och se om det händer något. Jag tvilvar nog på de, men hoppet är ju det sista som överger människan. Och det fungerade ju sist =)
Nu skall jag vidare och hämta hem mitt lilla monster till barn, för nu tar vi långledigt som förhoppningsvis även innefattar tillskott till familjen!
Ha de
Men först och främst, bebis mår fint, jag mår fint. Viktuppgång ingen sedan sist, utan tappat. SÅ nu total viktuppgång 1 kg, sf måttet är 34. Ja som det skulle.
På frågan om jag känner av bebisen lika mycket som tidigare svarar jag dock, att jag känner den varje dag, men mer sällan. Påpekar däremot att det antalgigen beror dels på att det börjar bli trångt i magen och att jag har en tvååring hemma som tar en hel del fokusering. Men övernitisk som hon är beodrar hon ctg kurva på just våning fem, alltså förlossningen. Inte alls min plan :P
Vidare upp dit, ctg kurvan var bra, missade dock att registrera sammandragningar, men strunt i det. Får träffa världens skönaste läkare som säger att hon har lite tid över, så hon hinner göra lite noggrannare koller av fostervattenmäng och flödet i navelsträngen. Ok säger jag. Sen fumlar hon lite, svär en del när hon trycker på fel knappar och dylikt. Går inte ritkigt att beskriva, men helt klart min typ av människa. Under tiden hon gör ultraljudet frågar jag henne om hon inte kan tänka sig att göra en hinnsvepning på mig. Hon tittar lite på mig och konstatera att visst, det kan hon göra. Men att hon aldrig under sina 30 år inom yrket varit med om någon som efterfrågat det på egen önskan! Jag tycker det är värt ett försök. Sagt och gjort! Snacka om en liten påminnelse om vad som komma skall, AJ det hade jag förträngt.
Sen hem och se om det händer något. Jag tvilvar nog på de, men hoppet är ju det sista som överger människan. Och det fungerade ju sist =)
Nu skall jag vidare och hämta hem mitt lilla monster till barn, för nu tar vi långledigt som förhoppningsvis även innefattar tillskott till familjen!
Ha de
sammandragningarna kommer mer sällan nu än tidigare...positivt kan tyckas, om det inte vore för att de känns mer nu, blä.
Ingen bebis på g hur som helst, bara irriterande tyvärr.
Matlagning och storstädning är vad som händer idag...om inte annat så behöver det bli en sanering här hemma innan det kommer en bebis till familjen. Så iväg och steka kött!
Ingen bebis på g hur som helst, bara irriterande tyvärr.
Matlagning och storstädning är vad som händer idag...om inte annat så behöver det bli en sanering här hemma innan det kommer en bebis till familjen. Så iväg och steka kött!
Vill minnas att jag tidigare har skrivit om att denna bebis är lugnare i magen än vad dottern va. Jag tar tillbaka allt sådant! Ungen är sjövild!
Just nu ligger den och möblerar om fullständigt i min mage. Då magen redan är proppfull av bebis och väldigt lite plats till annat så är det faschinerande att se hur den bökar.
Fick även bekräftat av barnmorskan idag att huvudomfånget blir "större" som bebisen ligger nu...jäkla unge. Så det stämmer det alla har sagt med andra ord. Gör mig lite nervös ska jag erkänna. I övrigt såg allt bra ut, magen växer och har nu sf måttet 33 (normalt antar jag?) och även järnvärdet är nu tiptop igen. Sen diskuterades vilka förväntingar vi hade på förlossningen...märkligt fråga egentligen. Den enda förväntningen vi har är att ungen kommer ut och mår bra. Resten blir väl som det blir, inte mycket vi kan påverka hur som helst.
Jaja ut och fortsätta med djungeln där ute nu då. För idag regnar det inte så jag kan lixom inte smita undan detta längre.
ha de
Just nu ligger den och möblerar om fullständigt i min mage. Då magen redan är proppfull av bebis och väldigt lite plats till annat så är det faschinerande att se hur den bökar.
Fick även bekräftat av barnmorskan idag att huvudomfånget blir "större" som bebisen ligger nu...jäkla unge. Så det stämmer det alla har sagt med andra ord. Gör mig lite nervös ska jag erkänna. I övrigt såg allt bra ut, magen växer och har nu sf måttet 33 (normalt antar jag?) och även järnvärdet är nu tiptop igen. Sen diskuterades vilka förväntingar vi hade på förlossningen...märkligt fråga egentligen. Den enda förväntningen vi har är att ungen kommer ut och mår bra. Resten blir väl som det blir, inte mycket vi kan påverka hur som helst.
Jaja ut och fortsätta med djungeln där ute nu då. För idag regnar det inte så jag kan lixom inte smita undan detta längre.
ha de
Ja det är tiden jag befinner mig i då i denna gravidtet, 28 dagar kvar till beräknad förlossning eller lättare sagt, fyra veckor. Fattar inte riktigt vad tiden tog vägen. Idag har jag även nått tiden för att slippa åka till Jönköping ifall det sätter igång, nu räcker det gott och väl med Värnamo. Det känns mycket bra även att jag fortfarande är fullständigt övertygad om att jag kommer gå över tiden, dock med en reservation ifall någon läkare får för sig att göra en hinnsvepning som sist. Men näe...lätt över tiden denna gång, allt för att jäklas skulle jag tro.
Ska även erkänna att jag börjar bli nervös!! Jag, nervös! Det var jag ju inte ens inför dotterns födelse. Tror att det mest beror på att jag faktiskt har gjort det en gång, och på något sätt så förväntar jag mig omedvetet att allt skall gå till på exakt samma sätt som sist. Detta trots att jag logiskt vet att det lär ju aldrig hända! Det och att denna bebis är större än dottern var, och att den ligger med ansiktet uppåt. Så jippie, större unge som kommer vara svårare att trycka ut pga storlek och att den envisas med att kika på stjärnorna. Jo, nervös är jag! Inget jag gillar kan tilläggas.
Jo, lite gnäll där, men det har jag rätt till i fyra till sex veckor till, så det så!
Godkväll
Ska även erkänna att jag börjar bli nervös!! Jag, nervös! Det var jag ju inte ens inför dotterns födelse. Tror att det mest beror på att jag faktiskt har gjort det en gång, och på något sätt så förväntar jag mig omedvetet att allt skall gå till på exakt samma sätt som sist. Detta trots att jag logiskt vet att det lär ju aldrig hända! Det och att denna bebis är större än dottern var, och att den ligger med ansiktet uppåt. Så jippie, större unge som kommer vara svårare att trycka ut pga storlek och att den envisas med att kika på stjärnorna. Jo, nervös är jag! Inget jag gillar kan tilläggas.
Jo, lite gnäll där, men det har jag rätt till i fyra till sex veckor till, så det så!
Godkväll
Idag var det då dags för ultraljud nummer tre i ordningen. Bebisen ville som vanligt inte alls samarbeta vilket resulterade i en massa gymnasstik och bökade på magen för min del.
Bebisen är fullt normal, beräknas väga runt 2,5 kg, mitt på kurvan ligger den. Vilket är både bra och dåligt. Det innebär ju att denna bebis är större än vad dottern va. Och jag har fått höra att det tydligen är jobbigare att föda en unge som ligger med ansiktet uppåt. Så det känns ju bra att veta då :S Men bra är att bebis mår fint där inne. Så nu blir det nog inga fler ultraljud för vår del.
Skulle även tagit reda på om det blir lillebror eller lillsasyster i huset, men bebis knep ihop benen väldigt hårt och länge, så det gav vi upp. Får helt enkelt vänta och se :)
Nu promenad med hunden .
Bebisen är fullt normal, beräknas väga runt 2,5 kg, mitt på kurvan ligger den. Vilket är både bra och dåligt. Det innebär ju att denna bebis är större än vad dottern va. Och jag har fått höra att det tydligen är jobbigare att föda en unge som ligger med ansiktet uppåt. Så det känns ju bra att veta då :S Men bra är att bebis mår fint där inne. Så nu blir det nog inga fler ultraljud för vår del.
Skulle även tagit reda på om det blir lillebror eller lillsasyster i huset, men bebis knep ihop benen väldigt hårt och länge, så det gav vi upp. Får helt enkelt vänta och se :)
Nu promenad med hunden .
Om ni har några gissningar på när bebis anländer och vad det blir lämna gärna en kommentar eller hör av er på något annat sätt, så kan jag skriva upp det i listan :)
Idag var det då dags för att kolla läget på tappen igen. In till staden, vänta vänta då jag alltid är ute i alldeles för god tid. In, blir lite allmänt grävd i och klämd på. Inte speciellt bekvämt vågar jag nog påstå. Konstaterades att inget hade hänt sen sist. Varken bakåt eller framåt, uppåt eller neråt. Så varken bra eller dåligt med andra ord. Bra är det ju helt klart att tappen inte har påverkats ytterliggare, men det har samtidigt inte vänt heller. Så resultatet blev att jag är sjukskriven i ytterliggare två veckor med order om att inte göra någonting. Jisses, jag som redan klättrar på väggarna här hemma!!
Sen var jag och min mor även och shoppade nya skor i dottern, hon var så duktig och provade alla skor vi släpade fram till henne. Dock så hade hon mycket svårt att förstå varför man bara skulle ha en sko på sig?!?! Märkligt det dära...Jag och dottern tackar dig så mycket käre mor och mormor för de fina skorna!!!
Imorgon ska jag in till jobbet en sväng och lämna över lite arbete, sådant som inte kan bli liggandes i ytterliggare två veckor. Ska faktiskt bli kul att få träffa mina arbetskamrater en stund. Lite ensamt är det att gå hemma på detta sätt alldeles själv...men vad gör man inte.
Nu blir det lite tv och glass till mig och bebis!!
Sen var jag och min mor även och shoppade nya skor i dottern, hon var så duktig och provade alla skor vi släpade fram till henne. Dock så hade hon mycket svårt att förstå varför man bara skulle ha en sko på sig?!?! Märkligt det dära...Jag och dottern tackar dig så mycket käre mor och mormor för de fina skorna!!!
Imorgon ska jag in till jobbet en sväng och lämna över lite arbete, sådant som inte kan bli liggandes i ytterliggare två veckor. Ska faktiskt bli kul att få träffa mina arbetskamrater en stund. Lite ensamt är det att gå hemma på detta sätt alldeles själv...men vad gör man inte.
Nu blir det lite tv och glass till mig och bebis!!
Orkade aldrig skriva igår, kvällsläggningen var något jobbig och besvärlig. Tog bara en timme och fyrtio minuter...suck...kan ju bara bli bättre i alla fall.
Hur som helst. Hade ju tid på MVC igår igen. Resultatet då : Ingen infektion när det gäller urinprovet de tog i söndags, så det var ju positivt. Blodtrycket på tiptop, så ingen havandeskapsförgiftning här inte. Däremot blev det som vanligt ett väldans tjöt över min vikt. Har minskat i vikt igen, så nu är totala viktuppgången 1,4 kg, inte jätte mycket det kna jag hålla med om. Men ser man å andra sidan till när jag väntade dottern, så var det samma sak där med. Hade en annan barnmorska igår dessutom, så man kan ju misstänka att det kan bero lite på mätningen hon gjorde. Magen hade tydligen inte växt i den takt de önskade. Själv tror jag det beror dels på mätningen som sagt va, och även att magen har börjat sjunka, vilket nartuligtvis påverkar måttet på magen med. Men barnmorsklan skickade iväg mig på tillväxtultraljud i alla fall. Upp tre våningar, vänta vänta vänta, å de hade tid för mig detta dygn, woho! In, träffade samma barnmorska som gjorde tillväxtultraljudet på mig sist oxå, den gången så startade förlossingen dagen efter och det hoppas jag inte det blir en upprepning på! Jätte gullig var hon, förklarde hela tiden för mig vad hon gjorde. Då¨även denna bebis inte hade lust att medverka till ultraljudet och mätningarna så fick jag testa på lite gymnastik som hjälpte bristfälligt, envisa unge!
Resultatet som visades efter mycket bökade, klämmande och tryckande på min stackars livmoder var att bebisen växer precis som den skall, så inget att oroa sig för övrehvudtaget. Beräknad vikt var ca. 1,8 kg, så drygt ett kilo till så är den uppe i samma födelsevikt som dottern var. Och på åtta veckor borde man väl hinna med det tycker jag. Känner mig inte så orolig faktiskt. Det som dock är lite oroande är att sammandragningarna och mensvärken inte försvinner helt, däremot så blir det inte värre helle. Så jag misstänker på att jag helt enkelt får vänja mig vid detta resten av tiden. Sen hoppas vi även påp att bebis stannar kvar i magen till minst v 35+3, för innan dess blir det föda i Jönköping istället och det har jag då rakt ingen lust med!! Så plats på dig bebis!!!
Sen övrigt, ben och vänster hand har börjat domna på mig i tid och otid plus en liten obehaglig nervös ryckning i vänster tumme. Störande men tydligen inget farligt, utan precis normal. allt är normalt när man är gravid om ni inte visste det. Skulle jag börja skita ut rosa aliens med vingar och trollspön skulle även det vara fullständigt normalt!!!
Ja, nu är barnet på dagis så jag ska börja sortera barnkläder, eller rättare sagt fortsätta sortera...tar ju aldrig slut!!
Ha de
Hur som helst. Hade ju tid på MVC igår igen. Resultatet då : Ingen infektion när det gäller urinprovet de tog i söndags, så det var ju positivt. Blodtrycket på tiptop, så ingen havandeskapsförgiftning här inte. Däremot blev det som vanligt ett väldans tjöt över min vikt. Har minskat i vikt igen, så nu är totala viktuppgången 1,4 kg, inte jätte mycket det kna jag hålla med om. Men ser man å andra sidan till när jag väntade dottern, så var det samma sak där med. Hade en annan barnmorska igår dessutom, så man kan ju misstänka att det kan bero lite på mätningen hon gjorde. Magen hade tydligen inte växt i den takt de önskade. Själv tror jag det beror dels på mätningen som sagt va, och även att magen har börjat sjunka, vilket nartuligtvis påverkar måttet på magen med. Men barnmorsklan skickade iväg mig på tillväxtultraljud i alla fall. Upp tre våningar, vänta vänta vänta, å de hade tid för mig detta dygn, woho! In, träffade samma barnmorska som gjorde tillväxtultraljudet på mig sist oxå, den gången så startade förlossingen dagen efter och det hoppas jag inte det blir en upprepning på! Jätte gullig var hon, förklarde hela tiden för mig vad hon gjorde. Då¨även denna bebis inte hade lust att medverka till ultraljudet och mätningarna så fick jag testa på lite gymnastik som hjälpte bristfälligt, envisa unge!
Resultatet som visades efter mycket bökade, klämmande och tryckande på min stackars livmoder var att bebisen växer precis som den skall, så inget att oroa sig för övrehvudtaget. Beräknad vikt var ca. 1,8 kg, så drygt ett kilo till så är den uppe i samma födelsevikt som dottern var. Och på åtta veckor borde man väl hinna med det tycker jag. Känner mig inte så orolig faktiskt. Det som dock är lite oroande är att sammandragningarna och mensvärken inte försvinner helt, däremot så blir det inte värre helle. Så jag misstänker på att jag helt enkelt får vänja mig vid detta resten av tiden. Sen hoppas vi även påp att bebis stannar kvar i magen till minst v 35+3, för innan dess blir det föda i Jönköping istället och det har jag då rakt ingen lust med!! Så plats på dig bebis!!!
Sen övrigt, ben och vänster hand har börjat domna på mig i tid och otid plus en liten obehaglig nervös ryckning i vänster tumme. Störande men tydligen inget farligt, utan precis normal. allt är normalt när man är gravid om ni inte visste det. Skulle jag börja skita ut rosa aliens med vingar och trollspön skulle även det vara fullständigt normalt!!!
Ja, nu är barnet på dagis så jag ska börja sortera barnkläder, eller rättare sagt fortsätta sortera...tar ju aldrig slut!!
Ha de
Stora barnet som egentligen fortfarande är litet sover, vi hoppas på en repris ifrån igår. Återstå att se hur det går med den biten. Läggningen tar sin lilla tid just nu, inte så konstigt då det finns så mycket annat kul att göra 'än att ligga kvar i sängen, speciellt nu när man kan klättra upp och ner hur som helst. Men sover gör hon i alla fall.
Statusen på mig då. Jo, det går faktiskt rätt bra. Känner inte av så mycket längre, så det har nog lugnat ner sig, hoppas jag. Känner direkt dock om jag lyfter dottern lite för hastigt eller liknande. Till största möjliga mån försöker jag undvika det, men inte så enkelt när dottern lägger sig raklång mitt ¨på vägen och vägrar flytta på sig av egen maskin. Alternativet är ju att låta henne ligga där, men känns inte riktigt som ett alternativ trots allt haha
Men annars, det känns faktsikt bra. Kännt någon sammandragning idag, men inget regelbundet eller speciellt återkommande. Så visst gör det susen att vara hemma. Men jisses vad långtråkigt!!! Trodde inte det fanns så många saker jag skulle vilja göra i hemmet som nu. Blir galen av att bara ligga och se hur sambon får göra allt! Svågern min är snäll, skulle ta med en massa filmer till sambon imorgon så jag har något att göra de närmsta dagarna i alla fall...sådana saker uppskattas väldans!
Ikväll är det tydligen skräckmaraton på tv 4 film, får väl se hur länge jag orkar vara vaken.
Godkväll på er
Statusen på mig då. Jo, det går faktiskt rätt bra. Känner inte av så mycket längre, så det har nog lugnat ner sig, hoppas jag. Känner direkt dock om jag lyfter dottern lite för hastigt eller liknande. Till största möjliga mån försöker jag undvika det, men inte så enkelt när dottern lägger sig raklång mitt ¨på vägen och vägrar flytta på sig av egen maskin. Alternativet är ju att låta henne ligga där, men känns inte riktigt som ett alternativ trots allt haha
Men annars, det känns faktsikt bra. Kännt någon sammandragning idag, men inget regelbundet eller speciellt återkommande. Så visst gör det susen att vara hemma. Men jisses vad långtråkigt!!! Trodde inte det fanns så många saker jag skulle vilja göra i hemmet som nu. Blir galen av att bara ligga och se hur sambon får göra allt! Svågern min är snäll, skulle ta med en massa filmer till sambon imorgon så jag har något att göra de närmsta dagarna i alla fall...sådana saker uppskattas väldans!
Ikväll är det tydligen skräckmaraton på tv 4 film, får väl se hur länge jag orkar vara vaken.
Godkväll på er
OK, fick en förfrågan om hur det hade gått gällande dotterns nya säng. Så börjar väl med detta. Hela helgen har det ordnats och donats, målat innetak har jag gjort (i efterhand en dum idé), shoppat på Ikea och sen ställt iordning. Dottern är mycket förtjust i sitt nya krypin. Dock, det här med att sova i barnsäng i eget rum, tja ingen större hit. Somnar gör hon jätte enkelt i den, dock så varar sömnen enbart en timme i stötet, sen vaknar hon och är förtvivlad, lilla höna. så efter mycket kämpande igår kväll så slutade med att från två på natten till morgonen sov hon mellan oss. Det resutlerade i en mycket öm och mörbultad rygg för min del. Men ny tag tas ikväll igen! Klart, hon måste ju få en chans att vänja sig, inte så lätt när man är liten.
Då kommer vi till fortsättningen. Under lördagen har jag kännt av mycket sammandragningar och mensont, så igårkväll vid sju tiden tänkte jag att jag ringer väl in och kolla om det ska vara så eller inte. De konstaterade att jag är i v. 30+4 (igår) och skulle komma in. Jahapp, bara att sätta sig i bilen och köra. Väl där inne får jag reda på att jag har feber, no shit sherlok, den visste jag itne redan. Äggvita i urinen hade jag med. Satte ett ctg på magen i drygt 20 min, under denna stund hann jag med 5 sammandragningar, bra jobbat Frida! Vidare till att träffa läkare därefter för att göra ett VUL. bebisen mår hur som helst finfint där inne. Jag däremot hade en förkortad livmodertapp. Skall vara 4 cm, är den udner 25 mm är det inläggning för observation. Min var hela 27 mm lång, ytterliggare än en gång bra jobbat Frida! Jag fick välja på att åka hem eller ligga kvar, åka hem ja tack! Bebisenes huvud låg tydligen lite väl långt ner dessutom för tiden, så helt bra det var det ju inte.
Resultatet blev en sjukskrivning i tio dagar, besök på MVC på torsdag och ny läkartid om en vecka. Är även beodrad fullständig vila. Inga lyft (inte ens dottern, ja det var ju himla populärt hos den mammasjuka lilla grisen), ingen städning, ingen träning, ingen handling, inget sex, ha inget alls egentligen. Som sambon konstaterade, jaha då blir det inget sex förräns i september oktober...ja det lutar åt han kan ha en aningens rätt där. Just de ja, antagligen så är det stressrelaterat det här...vilket inte förvånar mig nämvärt.
Så nu sitter jag här som en jävla padda i soffan, dag ett på sjukskrivningen och jag är redan less på att inte göra någonting....
Då kommer vi till fortsättningen. Under lördagen har jag kännt av mycket sammandragningar och mensont, så igårkväll vid sju tiden tänkte jag att jag ringer väl in och kolla om det ska vara så eller inte. De konstaterade att jag är i v. 30+4 (igår) och skulle komma in. Jahapp, bara att sätta sig i bilen och köra. Väl där inne får jag reda på att jag har feber, no shit sherlok, den visste jag itne redan. Äggvita i urinen hade jag med. Satte ett ctg på magen i drygt 20 min, under denna stund hann jag med 5 sammandragningar, bra jobbat Frida! Vidare till att träffa läkare därefter för att göra ett VUL. bebisen mår hur som helst finfint där inne. Jag däremot hade en förkortad livmodertapp. Skall vara 4 cm, är den udner 25 mm är det inläggning för observation. Min var hela 27 mm lång, ytterliggare än en gång bra jobbat Frida! Jag fick välja på att åka hem eller ligga kvar, åka hem ja tack! Bebisenes huvud låg tydligen lite väl långt ner dessutom för tiden, så helt bra det var det ju inte.
Resultatet blev en sjukskrivning i tio dagar, besök på MVC på torsdag och ny läkartid om en vecka. Är även beodrad fullständig vila. Inga lyft (inte ens dottern, ja det var ju himla populärt hos den mammasjuka lilla grisen), ingen städning, ingen träning, ingen handling, inget sex, ha inget alls egentligen. Som sambon konstaterade, jaha då blir det inget sex förräns i september oktober...ja det lutar åt han kan ha en aningens rätt där. Just de ja, antagligen så är det stressrelaterat det här...vilket inte förvånar mig nämvärt.
Så nu sitter jag här som en jävla padda i soffan, dag ett på sjukskrivningen och jag är redan less på att inte göra någonting....
Var hemma och skulle vara ledig, då lillhöna inte riktigt var dagisfrisk ännu. Slutade med att jag kom hem från jobbet för en liten stund sedan och hund och barn befinner sig hos farmor och farfar. tacksam är jag för att de kunde hjälpa mig akut på detta sätt. Men jisses vad trött jag är nu. Har varit en lång lång dag som dessutom var helt oplanerad. Känns ju i kroppen nu kan man lungt säga, dessutom var jag uppe och stresskräktes inatt igen...måste börja ta det lugnare!!! Men imorgon skall jag vara ledig (hoppas jag)!!
Så inatt är jag själv, mycket konstigt måste jag erkänna, är inte säker på att det har hänt senaste två åren, och knappt det egentligen. Men nästan lika bra det, då jag är så fruktansvärt trött i både kropp och själ. Så nu blir det lite meningslös skräck och sen upp till sängen...
Just de ja, dagen har varit så intensiv att jag knappt kommer ihåg vad jag drömde igår. Så här kommer kanske en sanndröm (återstå att se), drömde att jag födde bebisen hemma (inte med mening, hann inte till sjukhus), det var en pojke som var 49 cm lång och skulle väga 3990 g (hoppas på att det va 2990 g, för snacka om vilken tjockis annars). Kändes så verkligt, så frågan är om det inte trots allt är en liten pojke som växer och frodas i kroppen min. Sen kan jag även meddela at tjag idag går in i v. 31!
Nu NATT
Så inatt är jag själv, mycket konstigt måste jag erkänna, är inte säker på att det har hänt senaste två åren, och knappt det egentligen. Men nästan lika bra det, då jag är så fruktansvärt trött i både kropp och själ. Så nu blir det lite meningslös skräck och sen upp till sängen...
Just de ja, dagen har varit så intensiv att jag knappt kommer ihåg vad jag drömde igår. Så här kommer kanske en sanndröm (återstå att se), drömde att jag födde bebisen hemma (inte med mening, hann inte till sjukhus), det var en pojke som var 49 cm lång och skulle väga 3990 g (hoppas på att det va 2990 g, för snacka om vilken tjockis annars). Kändes så verkligt, så frågan är om det inte trots allt är en liten pojke som växer och frodas i kroppen min. Sen kan jag även meddela at tjag idag går in i v. 31!
Nu NATT
Idag var det åter dags att lyssna på ljuvlig musik från bebisen i magen. Alltid lika härligt att höra de små hjärtljuden där inne. Dock så hinner man ju få hjärtat i halsgropen varje gång innan hon lyckas lokalisera bebisen. Tydligen lite svårt men beror på moderkakan som tyckte det var smart att sätta sig mitt på magen.
Annars, järnvärdet var uselt...suck så ännu mera järntabletter. Så toalettbesök gör jag väl nån gång i juni igen antar jag...men det kan ju förvisso förklara lite varför jag är så trött hela tiden. Sen var det lite gnäll över min vikt. Total viktuppgång är nu 3 kg, varav 2 kg senaste fyra veckorna. Jag har svårt att se det konstiga med det, med tanke på att jag enbart gick upp 5 kg sist, så det här är ju helt klart ett tecken på att jag kommer gå upp mer nu. Men barnmorskan tyckte det var på tok för lite, så beroende på min vikt om tre veckor så blir det tillväxtultraljud denna gång med.
Gjorde ju det sist med, då de misstänkte att dottern skulle vara på tok för liten. Kom ut och vägde 2945 g, alltså fullt normalt. Fick höra på förlossningen, bb och bvc sen att allt över 2,5 kg är normalt för den tiden hon är född i. Alltså fullständigt normalt, trots detta så hävdar min barnmorska nu att dottern var på gränsen för alldeles för liten. Är det konstigt att mna blir förvirrad??? Kan ju förvisso tillägga att dottern idag växer precis som hon ska, inte världenes största tjej men vad sjutton, det är ju inte vi föräldrar heller. Så det hade väl vart väldigt konstigt om vi lyckades producera basketspelare?
ja, jag är inte så orolig i alla fall, trots lite sammandragningar till och från...de gör ju inte ont så då ska det inte vara någon fara. Bebis kommer helt enkelt när den har bestämt sig för att komma, och jag är fortfarande säker på att jag kommer gå över tiden!
Nu ner till pannrummet innna Sveriges värsta bilförare börjar!
Annars, järnvärdet var uselt...suck så ännu mera järntabletter. Så toalettbesök gör jag väl nån gång i juni igen antar jag...men det kan ju förvisso förklara lite varför jag är så trött hela tiden. Sen var det lite gnäll över min vikt. Total viktuppgång är nu 3 kg, varav 2 kg senaste fyra veckorna. Jag har svårt att se det konstiga med det, med tanke på att jag enbart gick upp 5 kg sist, så det här är ju helt klart ett tecken på att jag kommer gå upp mer nu. Men barnmorskan tyckte det var på tok för lite, så beroende på min vikt om tre veckor så blir det tillväxtultraljud denna gång med.
Gjorde ju det sist med, då de misstänkte att dottern skulle vara på tok för liten. Kom ut och vägde 2945 g, alltså fullt normalt. Fick höra på förlossningen, bb och bvc sen att allt över 2,5 kg är normalt för den tiden hon är född i. Alltså fullständigt normalt, trots detta så hävdar min barnmorska nu att dottern var på gränsen för alldeles för liten. Är det konstigt att mna blir förvirrad??? Kan ju förvisso tillägga att dottern idag växer precis som hon ska, inte världenes största tjej men vad sjutton, det är ju inte vi föräldrar heller. Så det hade väl vart väldigt konstigt om vi lyckades producera basketspelare?
ja, jag är inte så orolig i alla fall, trots lite sammandragningar till och från...de gör ju inte ont så då ska det inte vara någon fara. Bebis kommer helt enkelt när den har bestämt sig för att komma, och jag är fortfarande säker på att jag kommer gå över tiden!
Nu ner till pannrummet innna Sveriges värsta bilförare börjar!
Ikväll är det dags för nya favoritserien igen, en unge i minuten. En del tycker det är skrämmande att titta på, jag tycker det är häftigt, och det är med samma känsla jag ser fram emot kommande förlossning. Inget otäckt eller rädsla, utan positiv förväntan och spänning. Ska bli riktigt häftigt att få göra det här igen!!
Har hört, att har man moderkakan i framvägg (som jag), ska det tydligen göra ondare och vara mer besvärligt att få ut ungen. Ok, det är lite oroande. Men va fasen, ut lär den ju komma hur som helst, och jag har inte energin till att fundera så mycket på saken. Sist gick det ju utan bedövning (bortsett ifrån lustgasen), så då borde det ju gå även denna gång. Om inte annat kan man ju hoppas på att bedövningen faktiskt tar den här gången! Hur som helst, tiden får gärna gå fortare nu. Detta trots att det skrämmer mig lite att vara själv med två barn på kvällarna och nätterna, men det är väl så det få bli. Lite orolig är jag ju hur man ska orka ta hand om en liten en på nätterna, samtidigt vara pigg nog för att vara en bra mamma åt den stora tösen på morgonen. Ja, vi får väl se hur det går med andra ord.
På tal om annat, framtida storastyster i huset har varit på ett hysshumör ikväll, iongen mer Emil i det här huset med andra ord. Har gjort allt hon inte får, och allt har hon gjort med ett flin i ansiktet. Skitunge! Har även pillat loss två tangentere på datorn IGEN! Barnet har blivit skickat i säng, sjunger för fullt där uppe för närvarande, vilket brukar innebära att hon däckar inom någon minut. Så då passar jag på att ta kvällen, vilket för mig innebär att ligga i soffan och titta på meningslöst program (fram till det braiga börjar då).
God kvällen på er
Har hört, att har man moderkakan i framvägg (som jag), ska det tydligen göra ondare och vara mer besvärligt att få ut ungen. Ok, det är lite oroande. Men va fasen, ut lär den ju komma hur som helst, och jag har inte energin till att fundera så mycket på saken. Sist gick det ju utan bedövning (bortsett ifrån lustgasen), så då borde det ju gå även denna gång. Om inte annat kan man ju hoppas på att bedövningen faktiskt tar den här gången! Hur som helst, tiden får gärna gå fortare nu. Detta trots att det skrämmer mig lite att vara själv med två barn på kvällarna och nätterna, men det är väl så det få bli. Lite orolig är jag ju hur man ska orka ta hand om en liten en på nätterna, samtidigt vara pigg nog för att vara en bra mamma åt den stora tösen på morgonen. Ja, vi får väl se hur det går med andra ord.
På tal om annat, framtida storastyster i huset har varit på ett hysshumör ikväll, iongen mer Emil i det här huset med andra ord. Har gjort allt hon inte får, och allt har hon gjort med ett flin i ansiktet. Skitunge! Har även pillat loss två tangentere på datorn IGEN! Barnet har blivit skickat i säng, sjunger för fullt där uppe för närvarande, vilket brukar innebära att hon däckar inom någon minut. Så då passar jag på att ta kvällen, vilket för mig innebär att ligga i soffan och titta på meningslöst program (fram till det braiga börjar då).
God kvällen på er
Nu väljer vi även att borse från vissa detaljer i mitt utseende. Som till exempel, att jag är lika blev som en albino, hålhögdheten pga trötthet, finnen på hakan, dubbelhakan och såret under läppen...ja jag tycker att alla bortse från mitt huvud helt och hållet, för det är inte de som är i fokus nu. 
V. 27+4
Ja, magen växer och det gör resten av mig också. Att även jag i sig börjar bli rundare kan nog skyllas till viss del på chokladen som intas i denna moderskropp. Men va fasen, antagligen sista gången jag kommer vara gravid, så jag får passa på att njuta!
Återstå att se angående viktuppgången, ska till MVC någon gång i veckan, minns inte när men det är inte imorgon, det vet jag. Återkommer när jag varit där gällande tjockisstatusen.
Annars, det bökas och sparkas för fullt magen och dottern blev sparkad i huvudet imorse, oj vad förvånad hon blev och sen även något förolämpad tror jag hahaha
Haft en mysig helg hemma i skogen med min familj, synd bara att det gick så fort och är så långt till nästa gång vi ses alla.
Nu återgår jag till filmen och gör karln sällskap...
Idag var det äntligen dags för att titta till lilla livet som lever i mig.
Först så kommenterade hon min vikt, inte så förvånande kanske med tanke på att hon ansåg att jag skulle tänka på vad jag äter, då mitt bmi var för högt bla bla bla så nu istället när jag enbart gått upp ett kg sen inskrivningen så ifrågasätter hon om jag äter ordentligt. Men hallå, aldrig är det bra. Sen kan tilläggas att jag äter precis som förut, men det här var samma sak med dottern, eller nästan i alla fall. Med henne hade jag nog minskat i vikt vid den här tiden. jaja strunt samma, har inga planer på att noja över vikten, det blir som det blir, bara bebisen mår bra så är jag nöjd.
Sen skulle vi lyssna på bebisens hjärtljud, jippie alltid lika mysigt! Men se på fasen, inga hjärtljud hittades, så man blev lite nervös. Har ju dessutom inte kännt av bebisen speciellt mycket alls, så lite orolig blir man ju allt. Barnmorskan rullar då in ultraljudsmojängen för att kolla läget. Jodå, bebisen lever och mår fint, hjärtat tickar på precis som det ska och den sparkade så bra, bara det att jag INTE kände sparkarna. Dels så kosntaterade hon att bebisen antaligen är lite lugnare av sig än vad dotter var (som för övrigt var sjövild i magen och lugn som en filbunke som bebis, undra hur detta då blir hua), plus att min moderkaka ligger ju i framvägg, och täcker tydligen hela jäkla magen, därför hade hon svårt att höra några hjärtljud tydligen. Så jag får nog vänja mig vid att få göra ultraljud istället vid kollerna, och att inte känna bebisen så mycket. Dock så sa hon till mig att dröjer det ändp för länge mellan ajg känner sparkarna får jag höra av mig till förlossningen, så de får kolla läget.
Skönt att få en förklaring till den lugna bebisen i alla fall.
Sen var det ju det vanliga krånglet med mina journaler. Under en narkos när jag var nio fick jag en allerigisk reaktion, så de gånger jag har blivit sövd därefter har man använt sig av ett annat narkosmedel, tack för det. Men problemet som har varit i många år är att ingen vet vilket narkosmedel jag reagerade mot, för den ursprungliga journalen har mystiskt försvunnit....suck sicket system de var...kan man dra slutsatsen att pappersamhället inte alltid var bäst heller? Så nu är jag inbokad för tid med läkare i mars för att försöka bringa lite ordning i det här, hur det har jag ingen aning om dock.
Men ja, just de...SF måttet var 24....som det ska tror jag?
Bebisen mår fint hur som helst, och det är det viktigaste!
Nu återgår jag till mig skräckfilm...
Först så kommenterade hon min vikt, inte så förvånande kanske med tanke på att hon ansåg att jag skulle tänka på vad jag äter, då mitt bmi var för högt bla bla bla så nu istället när jag enbart gått upp ett kg sen inskrivningen så ifrågasätter hon om jag äter ordentligt. Men hallå, aldrig är det bra. Sen kan tilläggas att jag äter precis som förut, men det här var samma sak med dottern, eller nästan i alla fall. Med henne hade jag nog minskat i vikt vid den här tiden. jaja strunt samma, har inga planer på att noja över vikten, det blir som det blir, bara bebisen mår bra så är jag nöjd.
Sen skulle vi lyssna på bebisens hjärtljud, jippie alltid lika mysigt! Men se på fasen, inga hjärtljud hittades, så man blev lite nervös. Har ju dessutom inte kännt av bebisen speciellt mycket alls, så lite orolig blir man ju allt. Barnmorskan rullar då in ultraljudsmojängen för att kolla läget. Jodå, bebisen lever och mår fint, hjärtat tickar på precis som det ska och den sparkade så bra, bara det att jag INTE kände sparkarna. Dels så kosntaterade hon att bebisen antaligen är lite lugnare av sig än vad dotter var (som för övrigt var sjövild i magen och lugn som en filbunke som bebis, undra hur detta då blir hua), plus att min moderkaka ligger ju i framvägg, och täcker tydligen hela jäkla magen, därför hade hon svårt att höra några hjärtljud tydligen. Så jag får nog vänja mig vid att få göra ultraljud istället vid kollerna, och att inte känna bebisen så mycket. Dock så sa hon till mig att dröjer det ändp för länge mellan ajg känner sparkarna får jag höra av mig till förlossningen, så de får kolla läget.
Skönt att få en förklaring till den lugna bebisen i alla fall.
Sen var det ju det vanliga krånglet med mina journaler. Under en narkos när jag var nio fick jag en allerigisk reaktion, så de gånger jag har blivit sövd därefter har man använt sig av ett annat narkosmedel, tack för det. Men problemet som har varit i många år är att ingen vet vilket narkosmedel jag reagerade mot, för den ursprungliga journalen har mystiskt försvunnit....suck sicket system de var...kan man dra slutsatsen att pappersamhället inte alltid var bäst heller? Så nu är jag inbokad för tid med läkare i mars för att försöka bringa lite ordning i det här, hur det har jag ingen aning om dock.
Men ja, just de...SF måttet var 24....som det ska tror jag?
Bebisen mår fint hur som helst, och det är det viktigaste!
Nu återgår jag till mig skräckfilm...
Det är fasen värre den här gången, ritkigt så här mycket grät jag inte när jag var gravid sist. Det har dessutom blivit värre senaste veckan. Jag och dottern satt och kollade på Ronja Rövardotter (vilket förövrigt var min favorit film som liten, och då menar jag FAVORIT! Bandet var sönderspelat), jag lipade nog åtta gånger under hela filmen, och dottern på ett och ett halv år ger mig en kram och pussar mig varje gång. Underbara barn! Sen läste jag en blogg, började lipa för det som stod där. Jag gråter för allt och inget just nu. Det är så att man själv tycker det är aningen jobbigt faktiskt...skulle vara skönt och vara lite stabil i humöret för en dag i alla fall.
annars, var på långlunch idag med käre Alex. Mycket trevligt. Så jäkla roligt att hon har varit hemma så mycket senaste tiden, synd då bara att männsikan har fått för sig att fly landet inom snar framtid. Men hon kommer väl hem förr eller senare igen, om inte annat har jag ju en ursäkt att fly landet själv för en kort stund nästa år :)
Nu ska jag stänga av tvn, annars dyker det garanterat upp något som får mig att lipa där, och sätta igång med disken. Seriöst finns det något tråkigare än att diska nappflaskor? Inte för att diska någonsin är roligt, men nappflaskor är nog så långt ner man kan komma på rolighetsstegen. Sen ut med hunden, in i duschen, förhoppnignsis hinna läsa tre sidor innan jag däckar...kan bli intressant.
Ha de
annars, var på långlunch idag med käre Alex. Mycket trevligt. Så jäkla roligt att hon har varit hemma så mycket senaste tiden, synd då bara att männsikan har fått för sig att fly landet inom snar framtid. Men hon kommer väl hem förr eller senare igen, om inte annat har jag ju en ursäkt att fly landet själv för en kort stund nästa år :)
Nu ska jag stänga av tvn, annars dyker det garanterat upp något som får mig att lipa där, och sätta igång med disken. Seriöst finns det något tråkigare än att diska nappflaskor? Inte för att diska någonsin är roligt, men nappflaskor är nog så långt ner man kan komma på rolighetsstegen. Sen ut med hunden, in i duschen, förhoppnignsis hinna läsa tre sidor innan jag däckar...kan bli intressant.
Ha de
Det är lite så det känns ibland. Att jag ständigt sitter i en berg-och-dalbana utan en chans att stiga av. Nu gillar jag förvisso karuseller och dylikt, inte riktigt det jag syftar på. Snarare mer på hur känslorna pendlar värre än värderleken. Kan börja lipa för absolut ingenting, i tid och otid. Sen när man faktsikt har en riktigt bra dag, åker hem tidigt för att få tillbringa lite ljus tid på dygnet tillsammans med mitt barn, njuta av solskenet utomhus så får man dåliga nyheter på kvällen. Varför kan inte bara en dag vara ok? Misstänker att jag evetnuellt reagera lite mer än vad jag normalt sätt hade gjort, men det är fortfarande jobbigt att reagera så mycket som man iblaand gör. Det är påfrestande för en själv med, inte bara för andra människor i ens närmsta krets.
Men skit i det nu. Detta går ju förr eller senare över...skönt att ha ett slutdatum i alla fall!
Över till något helt annat. Jag har verkligen ingen aning om vad det blir för namn på bebisen den här gången. Med dottern hade vi namnen klara i princip flera månader i förväg. Sambon har hittat sina namn, jag är inte lika övertygad som han är, men kan å andra sidan inte komma med några bättre alternativ själv. Så det blir väl som sist, han får mig att säga ja till ett namn när jag är hög på lustgasen haha
En annan sak, fram till för någon vecka sedan, eller om det bara är några dagar sedan (dagarna flyter ihop) var jag helt övertygad om att bebisen är en pojke. Nu inte lika säker längre...vet heller inte vad det beror på. Inte för att det spelar någon som helst roll vad det blir, kommer älska barnet oavsett om det blir en flicka, pojke eller ankunge. Men spännande hur känslorna och hormonerna spelar en spratt hela tiden...men återkommer om jag har bestämt mig vad det kommer bli ;)
Märker att det är något icke sammanhängande text ikväll, orkar inte bry mig. Ögonen går i kors, bebisen sparkar skiten ur min lever och jag har halsbränna. Dottern sjunger glatt även ikväll där uppe. Jag går nog och lägger mig i soffan och gör absolut ingenting...bla bla bla
Men skit i det nu. Detta går ju förr eller senare över...skönt att ha ett slutdatum i alla fall!
Över till något helt annat. Jag har verkligen ingen aning om vad det blir för namn på bebisen den här gången. Med dottern hade vi namnen klara i princip flera månader i förväg. Sambon har hittat sina namn, jag är inte lika övertygad som han är, men kan å andra sidan inte komma med några bättre alternativ själv. Så det blir väl som sist, han får mig att säga ja till ett namn när jag är hög på lustgasen haha
En annan sak, fram till för någon vecka sedan, eller om det bara är några dagar sedan (dagarna flyter ihop) var jag helt övertygad om att bebisen är en pojke. Nu inte lika säker längre...vet heller inte vad det beror på. Inte för att det spelar någon som helst roll vad det blir, kommer älska barnet oavsett om det blir en flicka, pojke eller ankunge. Men spännande hur känslorna och hormonerna spelar en spratt hela tiden...men återkommer om jag har bestämt mig vad det kommer bli ;)
Märker att det är något icke sammanhängande text ikväll, orkar inte bry mig. Ögonen går i kors, bebisen sparkar skiten ur min lever och jag har halsbränna. Dottern sjunger glatt även ikväll där uppe. Jag går nog och lägger mig i soffan och gör absolut ingenting...bla bla bla
Över halvvägs och gått fort fort fort. Tjock börjar jag med bli, och än så länge ingen söt vacker gravidmage, utan enbart tjock. Så det känns än så länge i alla fall. Men visst har magen blivit ordentligt mycket större, vilket är lite skrämmande med. Den är bra mycket större nu än vid samma tidpunkt med dottern. Vilket även får mig att undra hur jäkla stor jag kommer bli den här gånge? Sist kände jag mig som en strandad säl på stranden, denna gång blir det nog nämre knölval och i absoluta värsta fall kan jag konkurrea med blåvalen. Jag kommer med andra ord vara turistattraktionen här ute i sommar! Ska det nu ändå bli så får jag väl passa på att utnyttja situationen lite. Folk får betala en liten slant och ställa sig i kö för att få en skymt av valen som försöker bada och för att inte tala om att sola på mage. VIlket man helt enkelt löser genom att gräva en grop för magen i sanden! Det var dagens tips för alla tjockisar i sommar!
Nu skall jag i säng, borde varit där för en timme sedan redan. Imorgon väntar en heldag i Göteborg, med jobbet vilket är lite synd annars hade jag kunnat passa på att hälsa på lite vänner. Men det får bli en annan gång.
Nu GodNatt
Nu skall jag i säng, borde varit där för en timme sedan redan. Imorgon väntar en heldag i Göteborg, med jobbet vilket är lite synd annars hade jag kunnat passa på att hälsa på lite vänner. Men det får bli en annan gång.
Nu GodNatt
