Berg-pch-dalbana
1kommentarer
Det är lite så det känns ibland. Att jag ständigt sitter i en berg-och-dalbana utan en chans att stiga av. Nu gillar jag förvisso karuseller och dylikt, inte riktigt det jag syftar på. Snarare mer på hur känslorna pendlar värre än värderleken. Kan börja lipa för absolut ingenting, i tid och otid. Sen när man faktsikt har en riktigt bra dag, åker hem tidigt för att få tillbringa lite ljus tid på dygnet tillsammans med mitt barn, njuta av solskenet utomhus så får man dåliga nyheter på kvällen. Varför kan inte bara en dag vara ok? Misstänker att jag evetnuellt reagera lite mer än vad jag normalt sätt hade gjort, men det är fortfarande jobbigt att reagera så mycket som man iblaand gör. Det är påfrestande för en själv med, inte bara för andra människor i ens närmsta krets.
Men skit i det nu. Detta går ju förr eller senare över...skönt att ha ett slutdatum i alla fall!
Över till något helt annat. Jag har verkligen ingen aning om vad det blir för namn på bebisen den här gången. Med dottern hade vi namnen klara i princip flera månader i förväg. Sambon har hittat sina namn, jag är inte lika övertygad som han är, men kan å andra sidan inte komma med några bättre alternativ själv. Så det blir väl som sist, han får mig att säga ja till ett namn när jag är hög på lustgasen haha
En annan sak, fram till för någon vecka sedan, eller om det bara är några dagar sedan (dagarna flyter ihop) var jag helt övertygad om att bebisen är en pojke. Nu inte lika säker längre...vet heller inte vad det beror på. Inte för att det spelar någon som helst roll vad det blir, kommer älska barnet oavsett om det blir en flicka, pojke eller ankunge. Men spännande hur känslorna och hormonerna spelar en spratt hela tiden...men återkommer om jag har bestämt mig vad det kommer bli ;)
Märker att det är något icke sammanhängande text ikväll, orkar inte bry mig. Ögonen går i kors, bebisen sparkar skiten ur min lever och jag har halsbränna. Dottern sjunger glatt även ikväll där uppe. Jag går nog och lägger mig i soffan och gör absolut ingenting...bla bla bla
Men skit i det nu. Detta går ju förr eller senare över...skönt att ha ett slutdatum i alla fall!
Över till något helt annat. Jag har verkligen ingen aning om vad det blir för namn på bebisen den här gången. Med dottern hade vi namnen klara i princip flera månader i förväg. Sambon har hittat sina namn, jag är inte lika övertygad som han är, men kan å andra sidan inte komma med några bättre alternativ själv. Så det blir väl som sist, han får mig att säga ja till ett namn när jag är hög på lustgasen haha
En annan sak, fram till för någon vecka sedan, eller om det bara är några dagar sedan (dagarna flyter ihop) var jag helt övertygad om att bebisen är en pojke. Nu inte lika säker längre...vet heller inte vad det beror på. Inte för att det spelar någon som helst roll vad det blir, kommer älska barnet oavsett om det blir en flicka, pojke eller ankunge. Men spännande hur känslorna och hormonerna spelar en spratt hela tiden...men återkommer om jag har bestämt mig vad det kommer bli ;)
Märker att det är något icke sammanhängande text ikväll, orkar inte bry mig. Ögonen går i kors, bebisen sparkar skiten ur min lever och jag har halsbränna. Dottern sjunger glatt även ikväll där uppe. Jag går nog och lägger mig i soffan och gör absolut ingenting...bla bla bla
1 kommentarer
Petra Lindemann
09 Feb 2011 12:59
Tror nog att jag vill lägga in ett veto i namngivandet av barnet. Kan hända att du inte är i dina sinnes fulla bruk just nu. Jag kommer ihåg en massa konstiga namn som Samuel har presenterat tidigare på ev tillskott. De namnen tror jag inte att du vill att ert barn ska ha. Skicka mig en lista så jag kan hjälpa dig att sålla.
Kommentera