Mitt kaotiska liv

Jag behöver råd av en perfekt mor någonstans i världen som sitter inne med hemligheten hur man vänder barns dygnsrytm!

Dottern min, som jag skrutit (mer eller mindre) över sen hon föddes, att hennes sömnschema är det bästa som finns. Morgontrött unge och allt det där. Jag tar numer tillbaka precis allt som jag tidigare skrivit gällande att hon skulle morgontrött. För de senaste två veckorna har hon succesivt ändrat detta beteende till något inte lika härligt. Idag startade dagen halv sex på morgonen, det är ju för fasen mitt i natten. Och det verkar som det blir en kvart tidigare för varje jäkla morgon. Det håller inte! Dels för en annan är ju sjukt morgontrött, jag är inte människa vid den tiden på dygnet, inte karln heller. Men ok, det får man väl överleva i värsta fall, en konsekvens antar jag efter att ha skaffat barn.

Vad som är stora problemet är att sambon min är ju inte hemma förräns halv två på natten, somnar i bästa fall en timme senare. Jag sticker till jobbet på morgonen, så dottern är hans ansvar. Som ni kanske förstår så håller inte detta i längden...och jag vill verkligen inte att dottern skall börja gå fler timmar på dagis, vilket tyvärr blir resultatet då karln måste sova någon gång han med.

Vi har dragit ner på sovtiden mitt på dagen, max en timme nu istället för två tre som tidigare. Är uppe en och en halv timme längre på kvällen, men trots detta så vaknar hon pigg som en mört tidigare och tidigare. Hon verkar inte ha läst böckerna gällande barnen som propagerar för att barn i den åldern behöver mellan 12-14 timmars sömn per dygn. Funderar på att läsa detta högt för henne varje dag!

Så tips mottages gärna hur vi får henne att sova längre på morgonen, åtta räcker, precis som tidigare. Funkar perfekt...så det är inte mycket vi kräver!

Har varit en riktigt bra dag, det är sådana här dagar som gör att jag minns varför jag gör det jag gör.

Nu har jag tagit helg, ska iväg imorgon förvisso, men det är en annan sak. Jag och dottern har ägnat kvällen åt att dansa till go musik, kommer bli en hårdrockare även av detta barn. Sen är hon en jäkel på rumpvickande! Förstår inte var hon har fått det ifrån....hm hm tål att funderas på.

Själv är jag lite trötter så här i slutet av veckan, och jag får igen lite för vad jag skrev igår. För idag har bebisen verkligen levt rövare, vilket är en njutning för en lätt orolig moder! Märkligt, på ett sätt känner jag mig nästan mer orolig den här gången, men det är nog för att det är något annolunda den här gången. Däremot så går tiden så mycket fortare denna graviditet...kan det bero på att man har dagarna fulltecknade med jobb eller barn den här gången? Tror att det kan ligga något i det. Jag klagar inte, det betyder ju att väntan inte blir lika lång tills vi får se yngsta medlemmen av denna familj.

Nu ska jag återgå till min eldning, diskning, hundpromenad och dusch...allt i den ordningen alltså!

TrevligKväll

Idag var det äntligen dags för att titta till lilla livet som lever i mig.

Först så kommenterade hon min vikt, inte så förvånande kanske med tanke på att hon ansåg att jag skulle tänka på vad jag äter, då mitt bmi var för högt bla bla bla så nu istället när jag enbart gått upp ett kg sen inskrivningen så ifrågasätter hon om jag äter ordentligt. Men hallå, aldrig är det bra. Sen kan tilläggas att jag äter precis som förut, men det här var samma sak med dottern, eller nästan i alla fall. Med henne hade jag nog minskat i vikt vid den här tiden. jaja strunt samma, har inga planer på att noja över vikten, det blir som det blir, bara bebisen mår bra så är jag nöjd.

Sen skulle vi lyssna på bebisens hjärtljud, jippie alltid lika mysigt! Men se på fasen, inga hjärtljud hittades, så man blev lite nervös. Har ju dessutom inte kännt av bebisen speciellt mycket alls, så lite orolig blir man ju allt. Barnmorskan rullar då in ultraljudsmojängen för att kolla läget. Jodå, bebisen lever och mår fint, hjärtat tickar på precis som det ska och den sparkade så bra, bara det att jag INTE kände sparkarna. Dels så kosntaterade hon att bebisen antaligen är lite lugnare av sig än vad dotter var (som för övrigt var sjövild i magen och lugn som en filbunke som bebis, undra hur detta då blir hua), plus att min moderkaka ligger ju i framvägg, och täcker tydligen hela jäkla magen, därför hade hon svårt att höra några hjärtljud tydligen. Så jag får nog vänja mig vid att få göra ultraljud istället vid kollerna, och att inte känna bebisen så mycket. Dock så sa hon till mig att dröjer det ändp för länge mellan ajg känner sparkarna får jag höra av mig till förlossningen, så de får kolla läget.


Skönt att få en förklaring till den lugna bebisen i alla fall.

Sen var det ju det vanliga krånglet med mina journaler. Under en narkos när jag var nio fick jag en allerigisk reaktion, så de gånger jag har blivit sövd därefter har man använt sig av ett annat narkosmedel, tack för det. Men problemet som har varit i många år är att ingen vet vilket narkosmedel jag reagerade mot, för den ursprungliga journalen har mystiskt försvunnit....suck sicket system de var...kan man dra slutsatsen att pappersamhället inte alltid var bäst heller? Så nu är jag inbokad för tid med läkare i mars för att försöka bringa lite ordning i det här, hur det har jag ingen aning om dock.

Men ja, just de...SF måttet var 24....som det ska tror jag?

Bebisen mår fint hur som helst, och det är det viktigaste!

Nu återgår jag till mig skräckfilm...

Tomt, det ekar tomt mellan skallbenen! Ingen tankeverksamhet alls, den försvann i samma sekund som bilen rullade ut från parkeringen från jobbet. Den har stängt av fullständigt och återkommer inte förräns imorgon bitti klockan nio. Eller jag hoppas den återkommer då, annars får jag skicka ut skallgång och beskrivning.

Återkommer förhoppningsvis imorgon kväll med ett mer intellektuellt inlägg, eller varje fall ett mer omfattande innehållsrikt utan mening inlägg. Mer än ikväll alltså. Gör jag inte det så vet ni varför, då har skallgången ute i skogen inte lyckats lokalisera min förymda hjärna....

GodNatt

Igår var det en underbar dag, idag inte lika mycket tyvärr. Började med att jag vaknade vid fyra (!) på morgonen för att magen min tyckte den behövde göra sig av med lite innehåll. Mysigt värre...somnade om till och från, fick lite sovmorgon, mådde piss. Sen vid ett hände något magiskt och otroligt, allt illamående bara försvann och helt plötsligt mådde jag prima igen. yes säger jag bara! Sambon min tyckte nog inte det var lika magiskt och otroligt, då jag snäll som jag var förde över mitt illamående till honom. Så sen tre tiden har han legat däckad och gör fortfarande, har gjort några gästspel på nedervåningen för att ulka på toaletten, tills jag bar upp en hink till honom. Där ligger han än. Jag och dottern tyckte lite synd om honom, så vi satte oss i bilen för att köpa cola (som vi skruvade av korken på) och en Herman Hedning, lite glad blev han nog.

Dottern däremot verkar ha klarat sig helt. Håller nu tummarna för natten, dels för att dottern slipper detta äckel även denna gång (har fortfarande aldrig haft magsjuka) och dels för att mitt värsta var tidigt imorse. Sambon och dottern blir hemma i morgon hur som helst, medans jag åker till jobbet för att tjäna vårt leverbröd.

Nu ska jag undersöka lite förnedringstv innan jag slänger mig och magen in till duschen. eller snarare försöker tråckla mig in i kabinen...en syn för gudarna kan jag säga!

GodKväll säger jag trots magsjukans framfart i huset Björka...

Sådana här dagar vill jag ha fler av! en heldag tillsammans med min familj...inte var dag det händer längre tyvärr. Först åkte vi in till staden för att shoppa lite. En massa kläder till dottern, super snygg vårjacka, mössa, tunn halsduk, klänning etc. en massa kläder blev det. En fika på stan, jisses minns inte äns när det hände sist. Sen vidare till Hemkväll för att shoppa filmer till mig och karln, en bra förmiddag. Hem för att fortsätta njuta av dagen tillsammans. Karln passade på att fixa till trappräckrna så att dottern inte längre kan klättra förbi grinden medans jag och dottern satt och ritade bredvid. Mys faktor på hög nivå idag!



Så här lycklig är man när man får måla med kritor. Tycker bestämt att hon dessutom är lite lik sin gammelkusin på dett kort. Undra vad gammelkusin tycker om det?

Sen kom Alex och hälsade på en sväng. Alltid lika roligt, synd bara att det kommer dröja så jäkla länge tills nästa gång, detta enbart för att hon är fräck nog att flytta utomlands. Ingen avundsjuka här inte ;) Nä, skojar bara. Är jätte glad för hennes skull men jag ser fram emot när hon väl kommer hem igen!



Dottern roade sig även med att prova sin pappas vinterkläder, medans han lagade byrån som de låg i. Gick även runt med en mössa som gick ner till hakan ett tag :)

Då det nu är kvällen, ska jag och sambon komma överrens om vilken av de nyinköpta filmerna som skall stå för kvällens underhållning. Lika intressant varje gång.

Ha en trevlig kväll alla!

Börjar väl med det trevliga, tydligen har jag namnsdag idag fick jag höra! Så grattis till mig!

tidigare i förmiddags var jag med dotter på vårdcentralen, för att kolla upp hennes hosta. Den har ju varit mer eller mindre konstakt sen i julas när hon åkte på halsfluss. Har kört en bricanyl kur här hemma senaste två veckorna, har funkat lite men hostan verkar vara bestående. Hur som helst, inga pipljud här inte, inga infektioner heller. Så två alternativ fanns kvar, ena är enkelt. Är det så att hon sover med öppen mun kan det vara förklaringen (jag hävdar dock att hon oftast sover med stängd, men visst, jag sover många gånger jag med), så då är medicinen att fortsätta med bricanyl för att vidga luftrören och sen så saltlösnignen i näsan innan sängdags för att vidga nosen på henne. Alternativ nummer två, inte lika kul. Hon har ju även eksem i knäveck, armveck och ibland lite här och var, tydligen så är det så att har man eksem har man även stor benägenhet att utveckla astma framöver. Suck! Det är ingen astma nu, med tanke på avsaknaden av pipljuden, men med tanke på eksemen hon har så kan det vara en påbörjad astma. Medicinen är dock densamma, bricanyl. Så fortsätta med det, öka upp till tre gånger om dagen, intyg till dagis så de kan ge henne med vid lunch så borde hostan försvinna...

ja, vårdcentraler är alltid kul, men det roligaste av allt är nog att stå med en ett och ett halvt åring i apotekskön i 45 min, ja jag tror jag skrattade hela tiden, speciellt när barnet slängde sig på golvet och skrek fram ett par krokodiltårar...humor det där...mer folk till kassorna kanske?

Nu ut och bära in lite ved då barnet sover efter lunchen nu, bäst att passa på...

Satt här under kvällen och surfade runt lite på olika bloggar. Efter klickat mig vidare vet inte hur många gånger som helst hamnade jag här. Tårarna rann ner mer än en gång medans jag läste detta. Det är ingen rolig läsning, men otroligt fin trots att den är sorglig. Det som står är något som jag själv har funderat mycket på. Hur snabbt livet kan ändras. Vad händer om man själv råkar ut för detta. Tankarna kring detta, inte nödvändigtvis exakt samma som beskrivs i länken, men sjukdom eller olycka utav det allvarligare slaget, har uppkommit i mitt huvud senaste året egentligen. Inte så att jag ´går och funderar på det hela tiden, men ibland kommer det en tanke, för man vet aldrig vad som händer. Sen är cancer något jag är fruktansvärt rädd för, det är väl alla människor i och för sig, min rädsla är nog inte annorlunda än för någon annan. Sen jag själv fick barn, har den rädslan ökat, fortfarande inte så att jag funderar på den hela tiden, men rädslan för sjukdomen har förändrats. Rädslan gäller inte för mig själv lika mycket längre, utan mer för min familj och speciellt mitt barn. Nu är det här inget man skall funderar på, så detta inlägget är nog något som många kan tycka är märkligt. Men visst tänker vi alla dessa tankar någon gång, just nu så kom tankarna igång genom länsningen jag kom över. Det är många tankar som bildas och skapas. Hur hade det varit om det vart min familj som råkat ut för samma sak? Det är något som jag hoppas aldrig få svar på heller...men man vet aldrig. Det här är mina snurriga funderingar för tillfället, lite osammanhängande, men det är svårt att beskriva precis hur den bloggen berörde mig djupt, och dels för att jag inte riktigt vill dela med mig helt av mina tankar, vilket antagligen medför att många ord och meningar i det här inlägget kan upplevas något förvirrande och kanske inte helt genomtänkta.

Allt som står i länken är en påminnelse till oss alla att ta vara på den tid vi har med våra nära och kära, ta vara på¨varje dag och tillfälle, ödsla inte tid och kraft på att bli sur över småsaker, det är inte viktigt i sammanhanget.

Ska avsluta här, men jag hoppas att ni förstår hyfsat vad jag menar trots taskig språkuppbyggnad och grammatik. Nu ska jag upp och pussa min dotter på pannan, och sedan sova....GodNatt än en gång

Satt och läste vad jag skrev igår, och upptäckte att det lät nog ganska negativt det mesta. Mest en taskig dag tror jag. Är mycket tröttare än normalt, men det kanske inte är så konstigt med tanke på det som rör sig i magen. Får nog börja fundera på att trots allt kanske påbörja Neferix kuren, misstänker att mina blodvärden har börjat dippa en aning. Men idag är jag mycket piggare, detta trots att dottern ville gå upp vid kvart över sex imorse (varför vill hon det bara när det är jag som skall gå upp med henne?). Men det viktigaste här är att trots att jag gnäller över mycket att göra och trötthet, så älskar jag mitt jobb. har hittat min grej, bara att hoppas på att man har möjlighet att få fortsätta inom detta område efter mammaledigheten.

Återstå att se imorgon bitti om jag är lika pigg haha misstänker inte...men som sagt, neferix är nog en liten lösning på problemet tror jag. Blir jag bara lite piggare kommer allt kännas mycket lättare. För ja, det är lite slitigt att jobba helttid och sen vara själv alla kvällar i veckan. Beundrar de som är ensamstående måste jag säga!!!!

Men nu är det helg för vår del i den här familjen. Det skall firas med ett besök på vårdcentralen för att kolla upp dotterns hosta (håll tummarna att det inte är djuren som är orsaken) och även lite märkliga bett på hennes kropp. Eller ja, det ser ut som bett tycker jag, men vad vet jag. Funderade lite på om det är vattenkoppor?? Men vet inte hur de utslagen ser ut heller för den delen...jaja vi får väl se imorgon vad de säger om de.

Nu ska jag passa på att kolla på en skräckfilm medans sambon jobbar, ska bli spännande och se om jag somnat i soffan under filmen och bli väckt inatt när sambon kommer hem!

Natti natti

Dagarna på jobbet nu är rent av löjliga, jobbar över i princip varje dag, både på morgonen och kvällen. Börjar bli tröttsamt, men hinner ju inte med annars, och det är dessutom tveksamt om jag gör det ändå. Det innebär att jag även hinner träffa dottern kanske en timme per dag om jag har tur, kroppen min börjar bli trött för att inte tala om att hjärnan har tagit semester till karibien. Ska väl inte klaga för mycket, ska väl vara glad för att jag har ett jobb överhuvudtaget, trots att det är ett vikariat. Men man börjar undra hur det är tänkt att en person skall hinna med allt?!

Har idag även äntligen fått en tid till vårdcentralen för dottern. Hennes hosta börjar tära på oss alla, men mest henne själv så klart. Hostar så fort hon skall sova eller sover, bricanylen hjälper till viss del, men hon vaknar fortfarande av hostan på nätterna. Hoppas de hittar en förklaring till det, och framförallt hoppas de finns något man kan ge henne för de, så hon får sova en hel natt snart, och vi med nartuligtvis. Inte konstigt när man tänker efter att man är trött...just de ja, nämde jag att jag var gravid dessutom.

Sambon har varit duktig idag likaså fadern. Sambon har sågat isär sådant som ändå skall slängas så vi kan elda det istället, fadern min kom förbi med ett släp av spillvirke som vi kan elda. SÅ nu har vi äntligen lite torrt att slänga i pannan...så nu kan jag ta det lite lungt någon vecka igen innan stressen kommer igen över den satans frusna färska veden som knappt brinner....blä....

Ahhh insåg precis att idag går jag in i v. 24, sexton veckor kvar alltså! Tjockis är jag med!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen gå och lägga mig med en bra bok!

Jag vet att det bara är mitten på februari, och jag brukar i vanliga fall vara den första till att förespråka vintern. Men inte när den torra veden är slut!!! Det enda vi har kvar är djupfrysen färsk ved, inte lätt eller effektivt att elda med...suck...någon som antingen har torr ved till salu eller besitter förmågan att trolla fram tjugo grader juni kan väl höra av sig snarast. Tur att man har värmeljus i alla fall, inte för att det värmer duschvattnet, men vi slipper få frostskador på tårna.

Sen att jag är ovanligt less på vintern i år beror nog även på att desto fortare det blir vår desto kortare tid är det kvar tills vi är fyra i familjen (åtta om man räknar med djuren som har tillstånd att vistas i huset). känner mig så jäkla otålig den här gången, vet inte varför...

Blir inte mycket skrivet idag, hinner inte med det. Måste elda mera, så vi slipper ha på elen, för den räkningen nästa gång kommer antagligen göra att vi får leva på¨bark och larver resten av året. Så elda är ett måste trots att det är jävligt besvärligt för närvarande. Sen att sambon trots allt kommer få sätta på elen inatt när han kommer hem är jui en annan sak. Det för att undvika istappar på morgonen i gardinerna, men det blir ju några timmar som elbolaget inte kan kräva oss på pengar i alla fall. Sen skall det diskas nappflaskor (hatar det!) och lite annat bröte...sen någon gång kommer jag förhoppningsvis i säng med....

Godkväll allihopa

Denna dag idag har jag firat med min söta dotter, resten av denna dag får jag dock tillbringa i min ensamhet då barnet har gått till sängs. Sånt är livet, kan leva med det. Här firar vi kärlek varje dag nämligen :)

Första dagen på denna vecka känns bra, är hyfsat utvilad än så länge, sen är det kortvecka då jag har tagit semester på fredag. Men helgen var däremot underbar. Härligt väder (kallt som fan bara vilket är lite besvärligt då veden är slut), tripp till badhuset med dottern, kusinen och vännen. Dottern älskade de och jag hade faktiskt lika kul jag. Sen att vi åkte hem och sov i strax över fyra timmar båda två är väl bara ett bevis på att man faktiskt blir trött av att ha kul.

Nu ska jag bara plocka lite medf tvätten, servera mig själv en eller två glassar och därefter bänka mig framför familjen annorlunda.

Förresten, har hittat ritningen till drömhuset. Nu saknas bara fasta jobb, ett fett lån av banken och lite mark. Alternativt en stor vinst på triss funkar me...

GodKväll

Dottern är ju numer ledig alla fredagar ifrån dagis, vilket känns riktigt riktigt bra. Anledningen är ju så klart att sambon är ledig på fredagarna. Själv så har jag inga sådana lyxtider, så jag får snällt åka och jobba imorgon, precis som alla andra vardagar. Däremot hade jag nog tänkt försöka sluta redan runt lunch imorgon, vore skönt att inte komma hem och vara helt slut imorgon, så trist att inte hinna eller orka göra något vettigt. Sen har jag även tagit semester nästa fredag. Så hela familjen får långhelg!! Det behövs. Kan inte annat än att säga att jag känner mig något ensam på kvällarna. Går bra fram till åtta, då dottern går och lägger sig. Fram tills dess har vi fullt upp med bus och hyss! Älskade unge! Men kvällarna sen, det är verkligen inget kul att tillbringa alla kvällar själv, få gå och lägga sig själv. Sambon är hemma runt halv två på natten, och då snarkar jag högt och sover djupt, så det märker jag inte ens. Är inte van vid att vara själv riktigt så mycket. Nog för att sambon alltid har haft långa arbetsdagar, de är förvisso kortare nu, dottern märker ju av de som har hela förmiddagarna med honom. Men jag ser han inte på hela veckan, och det är för jäkla trist! Tur att man snart ska vara hemma, så livet kan återgå till det normala igen i familjen.

Annars, jag och dottern ha gjort chokladpudding och vispat grädde ikväll. Blev bara så jäkla sugen på de, kan man kalla det för craving???

Sern tänker jag även ge mig själv en stor klapp på axeln för en jäkligt lyckat uppdrag på jobbet! Så vågen för mig, wooooo!!!

Bla bla när nu blir det sveriges värsta bilförare och sen sängen...

Det är fasen värre den här gången, ritkigt så här mycket grät jag inte när jag var gravid sist. Det har dessutom blivit värre senaste veckan. Jag och dottern satt och kollade på Ronja Rövardotter (vilket förövrigt var min favorit film som liten, och då menar jag FAVORIT! Bandet var sönderspelat), jag lipade nog åtta gånger under hela filmen, och dottern på ett och ett halv år ger mig en kram och pussar mig varje gång. Underbara barn! Sen läste jag en blogg, började lipa för det som stod där. Jag gråter för allt och inget just nu. Det är så att man själv tycker det är aningen jobbigt faktiskt...skulle vara skönt och vara lite stabil i humöret för en dag i alla fall.

annars, var på långlunch idag med käre Alex. Mycket trevligt. Så jäkla roligt att hon har varit hemma så mycket senaste tiden, synd då bara att männsikan har fått för sig att fly landet inom snar framtid. Men hon kommer väl hem förr eller senare igen, om inte annat har jag ju en ursäkt att fly landet själv för en kort stund nästa år :)

Nu ska jag stänga av tvn, annars dyker det garanterat upp något som får mig att lipa där, och sätta igång med disken. Seriöst finns det något tråkigare än att diska nappflaskor? Inte för att diska någonsin är roligt, men nappflaskor är nog så långt ner man kan komma på rolighetsstegen. Sen ut med hunden, in i duschen, förhoppnignsis hinna läsa tre sidor innan jag däckar...kan bli intressant.

Ha de

Det är lite så det känns ibland. Att jag ständigt sitter i en berg-och-dalbana utan en chans att stiga av. Nu gillar jag förvisso karuseller och dylikt, inte riktigt det jag syftar på. Snarare mer på hur känslorna pendlar värre än värderleken. Kan börja lipa för absolut ingenting, i tid och otid. Sen när man faktsikt har en riktigt bra dag, åker hem tidigt för att få tillbringa lite ljus tid på dygnet tillsammans med mitt barn, njuta av solskenet utomhus så får man dåliga nyheter på kvällen. Varför kan inte bara en dag vara ok? Misstänker att jag evetnuellt reagera lite mer än vad jag normalt sätt hade gjort, men det är fortfarande jobbigt att reagera så mycket som man iblaand gör. Det är påfrestande för en själv med, inte bara för andra människor i ens närmsta krets.

Men skit i det nu. Detta går ju förr eller senare över...skönt att ha ett slutdatum i alla fall!

Över till något helt annat. Jag har verkligen ingen aning om vad det blir för namn på bebisen den här gången. Med dottern hade vi namnen klara i princip flera månader i förväg. Sambon har hittat sina namn, jag är inte lika övertygad som han är, men kan å andra sidan inte komma med några bättre alternativ själv. Så det blir väl som sist, han får mig att säga ja till ett namn när jag är hög på lustgasen haha
En annan sak, fram till för någon vecka sedan, eller om det bara är några dagar sedan (dagarna flyter ihop) var jag helt övertygad om att bebisen är en pojke. Nu inte lika säker längre...vet heller inte vad det beror på. Inte för att det spelar någon som helst roll vad det blir, kommer älska barnet oavsett om det blir en flicka, pojke eller ankunge. Men spännande hur känslorna och hormonerna spelar en spratt hela tiden...men återkommer om jag har bestämt mig vad det kommer bli ;)

Märker att det är något icke sammanhängande text ikväll, orkar inte bry mig. Ögonen går i kors, bebisen sparkar skiten ur min lever och jag har halsbränna. Dottern sjunger glatt även ikväll där uppe. Jag går nog och lägger mig i soffan och gör absolut ingenting...bla bla bla

Så var vi här igen...måndag måndag. Ny start på en ny vecka...den här måndage har jag bestämt mig för att inte jobba över lika mycket som förra veckan. Tog jäkla tills i söndags innan jag var människa igen. Bara att inse att man inte orkar lika mycket som normalt. Och på tal om anledningen till att man är lite lätt orkeslös är ju den växande magen. Och jäkla vad den växer! Senaste två veckorna har ju varit löjliga. Jag är bra mycket större nu än vad jag var med dottern i samma vecka. Så lite orolig är jag allt var det här kommer sluta. Jag som hade gett mig fasen på att inte väga mer än sist, börjar ana att det kanske är ett helt omöjligt krav. Det blir väl som det blir antar jag...lite trist bara att det är sommar när man skall försöka bli av med allt sladder....folk kommer ju rygga när de möter mig på stranden, eller så bjuds jag in till cirkus för att jobba tillsammans med skäggiga damen!

dotter då, hon sover efter ha tittat på nästan hela Pippi Långstrumps filmen...helt otroligt, har aldrig hänt tidigare att den flickan suttit still så länge. Sen förvisso hann vi även med att trilla ner från armstödet på soffan med en mellanlandning på fönsterbrädet. Och där var den fridfulla kvällen över trodde jag. Nä, lite tårar och gråt, max några minuter sen var hon sitt vanliga jag bortsett från en bula i skallen då. Därefter upp till sängs, där hon bjöd på sjönsång, precis som vanligt strax innan hon somnade. Måste tydligen sjunga sig till sömns. Och till sin publik har hon fyra kanier i olika storlekar. Undrar lite smått hur sjutton jag skall lyckas lägga två barn i samma rum sen med den sjönsången?????

Nu familjen annorlunda

Detta är så ovanligt så jag tror knappt det är sant. Vaknade upp pigg idag, full med energi! Kan inte ens minnas sist det hände. Solen lyser och fåglarna kvittrar, snön är på väg bort...en helt underbar dag. Sen att det var min tur att få sovmorgon idag är ju en helt annan sak. Speciellt när en viss dotter kommer upp och väcker mig vid kvart i nio hur som helst. Upptäcker att grinden där nere är stängd och sambon snarkar i soffan. Så ja, så kan det gå. Men idag gjorde det verkligen ingenting. Har redan hunnit med hundpromenad, städat hela huset och även svabbat golven. Ovh för att vara helt ärligt är det något som enbart händer ett fåtal gånger per år. Men idag var en sådan dag.

Nu väntar jag på att golven skall torka så jag kan lägga tilbaka alla saker där de hör hemma, inväntar även sambon och dottern som begav sig iväg inför städningen. Vilket var mycket skönt, har ju kunnat spela MIN musik hur högt jag har velat och dansa med dammsugaren. Inte ofta man får tillfälle till sådana saker längre.

Sen kommer käre Petra och Oskar om ett tag hela vägen ifrån storstaden för att hedra oss med deras sällskap denna söndag. Tror nog inte denna dag kan bli så mycket bättre egentligen!

Men återkommer senare, nu ska jag ut i solen lite och plocka bland allt som kommit fram under snön...mer än vad jag hade önskat eller trodde för den delen.

Som jag har längtat. Är helt fysiskt och psykiskt slut. Har verkligen ingen aning hur det här skall fungera i ytterliggare 18 v...

Positivt är att idag vaknade jag upp med en guldring på fingret!

Sambon har ju börjat jobba kväll, jag sover när han kommer hem. och tydligen sover jag djupt!!!! Han hade varit och hämtat ut dem igår innan jobbet och lyckades då sätta den på mitt finger medans jag sov. Ytterliggare ett tecken på att man är ganska trött.

Men vad härligt det känns med ringen på fingret, lite ovant men mycket mycket bra. Inte så konstigt, har ju hittat mig världens bästa karl, och att han dessutom står ut med mig är ju att föredra och en klar positiv sak :P

Nu ska jag nog ta och somna i soffan, för jag är trööööööttt

Över halvvägs och gått fort fort fort. Tjock börjar jag med bli, och än så länge ingen söt vacker gravidmage, utan enbart tjock. Så det känns än så länge i alla fall. Men visst har magen blivit ordentligt mycket större, vilket är lite skrämmande med. Den är bra mycket större nu än vid samma tidpunkt med dottern. Vilket även får mig att undra hur jäkla stor jag kommer bli den här gånge? Sist kände jag mig som en strandad säl på stranden, denna gång blir det nog nämre knölval och i absoluta värsta fall kan jag konkurrea med blåvalen. Jag kommer med andra ord vara turistattraktionen här ute i sommar! Ska det nu ändå bli så får jag väl passa på att utnyttja situationen lite. Folk får betala en liten slant och ställa sig i kö för att få en skymt av valen som försöker bada och för att inte tala om att sola på mage. VIlket man helt enkelt löser genom att gräva en grop för magen i sanden! Det var dagens tips för alla tjockisar i sommar!

Nu skall jag i säng, borde varit där för en timme sedan redan. Imorgon väntar en heldag i Göteborg, med jobbet vilket är lite synd annars hade jag kunnat passa på att hälsa på lite vänner. Men det får bli en annan gång.

Nu GodNatt

Idag började sambon att jobba kvällskift, och kommer nu göra så för antagligen lång tid framöver. Så bara att vänja sig vid att vara själv på kvällarna och gå och lägga sig själv. Jag och dottern har i alla fall haft en himla mysig eftermiddag och kväll. Jag har även strykt tvätt medans hon roade sig med att möblera om i huset. Är mycket tveksam till om jag kommer låta den ommöbleringen vara kvar...hm

Bvc idag...humöret var på topp fram tills hon träffade den otäcka läkaren och fick sprutan i benet. Sicken tur att de glömmer fort! Nytt på fronten där är att äntligen har hennes vikt stabiliserat sig, eller rättare sagt hon har gått upp i vikt nu, på tiden. Så nu har hon passerat tvåsiffrigt, inte med mycket men dock över tio kg. Så länge vi håller oss på tvåsiffriga belopp i den här familjen så är det bra. Konstigt med dagens mätning var dock att dottern verkar ha krymp tre centimeter...hm hm är det möjligt. Misstänker en felmätning någonstans, bvc likaså. Så tillbaka om två månader för kontrollmätning. Annars är hon helt klart den första jag har hört talas om som blev 80 cm lång som längst och därefter krymt stadigt, när slutar det i så fall???

Nu ut med hunden och tillbaka till stryktvätten...den tar ju fasen aldrig slut!!!