Mitt kaotiska liv

Ska erkänna att det kändes något fel att åka iväg och köpa vårskor till stora. Känns som det är mitt i vintern helt plötsligt. Från att ha haft underbar vår med sol coh värme i ett par veckors tid, är det nu full storm ute, minusgrader och snö??

Skorna blev trots detta inhandlade, och stora fick även åka två karuseller mitt i snålblåsten och snön. Inte för att hon klagade, hon frös nog men det brydde inte hon sig om, skrattade så hon tjöt!

Lite strumpbyxor, jacka och en massa strumpor blev även det inhandlade. Varför är det så jäkla svårt att hitta enfärgade strumpor till barn. Till bebisar inga problem, till vuxna inga problem. Men till barn skall det tydlgien vara mönstrat och åter mönstrat. Jag tycker inte om mönstrade strumpor!!!

Nu sitter vi o tittar på barnen i bullebyn medans lillfisen sover. ´Sambon kapar vet ute i det härliga vädret (ironi). Sen blir det åka hem till fina vänner på lite middag :)

Det är mycket som har hänt och händer, många tråkiga saker. Sjukdomarna bara avlöser varandra och utökas.

Idag fick vi för första gången positiva nyheter som gör mig så lättad. Är något otroligt glad för deras skull, går inte att beskriva med ord.

Eftermiddagen och kvällen blev mycket mycket rolig med härligt besök. Det var det här som behövdes som avslut på en inte lika rolig vecka. Många sköna skratt blev det, precis som det ska vara hela tiden. Nu hoppas vi på att det fortsätter så här med!

Lillfisen blev trött av allt besök och prat, så hon gick i däck runt sju. Stora däremot var uppe och dansade till Lets dance, men sover nu gott. Vi tar en stund framför tvn och njuter av att det är helg.

Ha en härlig helg alla, och njut av alla stunder ni har med nära och kära. Det kan förändras fort.

Ha de

Ska erkänna att jag är ltie sleten, lillfisen tycker att det är kul att vara vaken på nätterna...det tycker inte jag är speciellt kul. På det är det många funderingar som snurrar i skallen... Har ingen ork, motivation eller inspiration til att skriva här, men ha tålamod, det går över.

Nu har jag bestämt att det är vår, annars jäkla.

Har planterat årets första blommor utomhus, söta små penseer, nog för att de är tåliga för minusgrader, men någon snöstorm vill jag inte veta av nu! För hur tåliga de än är så är jag hyfsat säker på att de inte är gjorde av stål.

Familjen är borta, till och med hunden. Här sitter jag alldeles själv och vet egentligen inte riktigt vad jag ska göra. Snacka om att bli handfallen...

Får väl gå och tvätta gummistövlar eller något...

ha de

Under eftermiddagen har vi börjat påskpyssla här hemma. Jag och stora har sått gräs i två fat, stora har själv fått placera ut en massa kycklingar i diverse storlekar på faten. Sen när de börjar växa lite så ska stora få ha ett kycklingfat på sitt rum, de tror jag hon kommer gilla!

Imorgon ska vi även sätta en massa fjädrar i ris, stora har varit i extas sen hon hittade alla färgglada fjädrar. Hade hon bara fått hade hon spridit dem över hela huset!

Lillfisen börjar bli stor, kryper i en jäkla fat, är på allt, kattmaten är lysande att leka med. Har även börjat försöka ställa sig upp själv, går hyfsat faktiskt.

Ja, ne liten uppdatering, blir inte mer än så då jag är lite trötter. Anledningen till det är att lillfisen tycker det är morgon mitt i jäkla natten varje dag! Så ikväll fick hon inte sova på eftermiddagen, få se om det gör någon skillnad, annars blir det il att vara uppe längre, för det här funkar bara inte!

Nu åter till filmen

Idag efter jobbet åkte jag raka vägen hem till mor. Där hoppade jag in i hennes bil och sen for vi på äventyr. Planen va att titta på klänning till mig, en utvecklades den resan även till ytterliggare en stad och en jäkla massa mat och prat.

En mycket mycket kul eftermiddag kväll måste jag säga! Roligt att tillbringa lite tid själv, tror även sambon va hyfsat nöjd med att få lite lugn och ro hemma (eller varje fall efter våra terrorister somnat). enda som va lite synd med dagen va att jag inte hann träffa barnen något, får helt enkelt ta igen det imorgon.

Nu blir det lite Jack Nicholson på tv!

Hela min kropp skriker att det är fredag...varför är min kropp så trög? Kan den inte förstå att den kommer bli grymt besviken imorgon bitti när den är på väg till jobbet igen?

Båda töserna somnade vid klockan sju ikväll, i soffan dessutom. Bara att bära upp med andra ord. Ska erkänna att kvällen helt plötsligt blev ganska lång och jag känner mig lite handfallen, vad sjutton ska jag göra. Är inte riktigt van vid att bara kunna göra vad jag vill i så här många timmar. Löjligt va? Visst finns ju egentligen hur mycket som helst att göra...men det är ju så jäkla tråkigt att fixa tvätt och allt sånt där.

Förresten, min bebis säger mamma nu för tiden! Lite stolt är jag allt för att inte tala om att det värmer fint i modershjärtat!

Med den känslan i kroppen (och den där jäkla fredagskänslan då) säger jag godkväll gott folk!

Började tidgiare att skriva ett inlägg med titeln " hemma med en klåfingrig bebis". Gissa två gånger varför inte just det inlägget publiceras!

Och inte fasen sparades de som utkast heller, så bara att börja om med att kickstarta minnet igen, för vad jag skrev har jag ingen aning om längre.

I helgen steg jag över till den mörka sidan, skäms lite måste jag säga. Jag införskaffade mig en ny mobil. En sån som man inte kan använda när man äter chips. Bara där borde varingsklockorna dykt upp i huvudet på mig! Ska erkänna att vi inte riktigt är kompisar än, nämre sanningen är nog att säga att vi är än så länge bittra fienden. Har till och med tänkt tanken på att byta tillbaka till min gamla pålitiliga chipsvänliga telefon som fungerar för min tjocklek av fingrar. Men får väl ge den nya en sportslig chans i alla fall innan jag begraver den för gott.

Nu dags att röja upp i bombnedslaget aka vardagsrummet. Varför blir jag fortfarande förvånad över hur mycket en niomånaders bebis kan vända till? Borde jag inte redan har lärt mig det här?

Jag börjar misstänka att min sambo har någon form av sällsynt allergi. Han själv upplever inga direkta smärtsamma symtom men jag börjar göra.

Han får tydlig en allvarlig allergisk reaktion varje gång han går förbi en ljusstake eller en vas. Den allergiska reaktionen resluterar nästan alltid i att han måste ta sönder dessa saker.

Någon som känner till någon bot mot denna allergi eller måste jag helt enkelt leva i mörker och utan blomdofter?

Sen jag sist skrev, vilket är väl en fyra dagar sedan i runda slängor har vi haft det tufft här hemma. Jag och stora har turats om att bli akutfebriga för att dagen efter vara pigga igen, det har inneburit två slitna människor här hemma. Stora har sovit dåligt likaså jag själv. Det hade väl varit ok om det inte vore för att lillfisen har haft ena vidriga nätter. Vaknat hur många gånger som helst och bara skrikit i timmar...sömnen har varit obefintlig!

I söndags eller om det var i måndags, minns inte längre, fick vi fkatiskt nog, ingen orkade längre. Hon fick alvedon innan läggdags och mitt inatten. Inbillade mig att detta berodde på tänder...ska nog erkänna nu att jag hade fel, för inte har det dykt upp några ny tänder. Men hon sov lite lite bättre nästkommande natt, långt ifrån bra men vi fick sova någon timme i stöten i alla fall.

Natten till idag sov hon helt plötsligt super, hela natten lång utan att vakna en gång. vad denna udnerbara förbättring beror på har jag ingen aning om och känner inget behov av att undersöka saken nämre. Sen dessutom på detta så började ungen helt plötsligt att krypa tvärs över köket och ställa sig upp själv mot saker. VA?

Kan de va det som spökat? Märklgit sammanfattning ser jag, men svårt att beskriva känslan på nätterna, förtvivlan man kännt när inget man gjort har fått henne lugn föör att därefter gå till jobbet utan att ha sovit...misstänker att min feberatack igår kan vara någon form av bieffekt av det.

I alla fall så sover hon gott nu, jag och stora har sovit en stund i soffan tillsammans, hur mysigt som helst.

bar upp henne för en liten stund sedan så jag hinner få något gjort ikväll, men hade nog hellre legat kvar brevid henen istället...jäkla vuxenliv ibland.

Som sagt...till tvätthögen med mig

Det är underebart väder ute, hur skönt som helst och jag sitter inne...

Det va inte riktigt så här dagen var planerad, men vad ska man göra när ena tösen är tokförkyld och febrig.

Nu sover båda barnen samtidigt, hör ju inte till vanligheterna. SÅ jag tar med mig en bok och sätter mig på trappen och njuter lite av solen i alla fall...