Mitt kaotiska liv

Sen jag sist skrev, vilket är väl en fyra dagar sedan i runda slängor har vi haft det tufft här hemma. Jag och stora har turats om att bli akutfebriga för att dagen efter vara pigga igen, det har inneburit två slitna människor här hemma. Stora har sovit dåligt likaså jag själv. Det hade väl varit ok om det inte vore för att lillfisen har haft ena vidriga nätter. Vaknat hur många gånger som helst och bara skrikit i timmar...sömnen har varit obefintlig!

I söndags eller om det var i måndags, minns inte längre, fick vi fkatiskt nog, ingen orkade längre. Hon fick alvedon innan läggdags och mitt inatten. Inbillade mig att detta berodde på tänder...ska nog erkänna nu att jag hade fel, för inte har det dykt upp några ny tänder. Men hon sov lite lite bättre nästkommande natt, långt ifrån bra men vi fick sova någon timme i stöten i alla fall.

Natten till idag sov hon helt plötsligt super, hela natten lång utan att vakna en gång. vad denna udnerbara förbättring beror på har jag ingen aning om och känner inget behov av att undersöka saken nämre. Sen dessutom på detta så började ungen helt plötsligt att krypa tvärs över köket och ställa sig upp själv mot saker. VA?

Kan de va det som spökat? Märklgit sammanfattning ser jag, men svårt att beskriva känslan på nätterna, förtvivlan man kännt när inget man gjort har fått henne lugn föör att därefter gå till jobbet utan att ha sovit...misstänker att min feberatack igår kan vara någon form av bieffekt av det.

I alla fall så sover hon gott nu, jag och stora har sovit en stund i soffan tillsammans, hur mysigt som helst.

bar upp henne för en liten stund sedan så jag hinner få något gjort ikväll, men hade nog hellre legat kvar brevid henen istället...jäkla vuxenliv ibland.

Som sagt...till tvätthögen med mig