Mitt kaotiska liv

Idag var det åter dags för ett besök hos barnmorskan, denna gång gick jag dit med en baktanke. Förra veckan hade hon uttryckt att hinnsvepning kan man glömma. Jaha tänkte jag, så alltså måste jag upp till våning fem för det. Men nästa gång ska jag nog involvera min sambo i dessa planer så han slipper trampa i klaverert.

Men först och främst, bebis mår fint, jag mår fint. Viktuppgång ingen sedan sist, utan tappat. SÅ nu total viktuppgång 1 kg, sf måttet är 34. Ja som det skulle.

På frågan om jag känner av bebisen lika mycket som tidigare svarar jag dock, att jag känner den varje dag, men mer sällan. Påpekar däremot att det antalgigen beror dels på att det börjar bli trångt i magen och att jag har en tvååring hemma som tar en hel del fokusering. Men övernitisk som hon är beodrar hon ctg kurva på just våning fem, alltså förlossningen. Inte alls min plan :P

Vidare upp dit, ctg kurvan var bra, missade dock att registrera sammandragningar, men strunt i det. Får träffa världens skönaste läkare som säger att hon har lite tid över, så hon hinner göra lite noggrannare koller av fostervattenmäng och flödet i navelsträngen. Ok säger jag. Sen fumlar hon lite, svär en del när hon trycker på fel knappar och dylikt. Går inte ritkigt att beskriva, men helt klart min typ av människa. Under tiden hon gör ultraljudet frågar jag henne om hon inte kan tänka sig att göra en hinnsvepning på mig. Hon tittar lite på mig och konstatera att visst, det kan hon göra. Men att hon aldrig under sina 30 år inom yrket varit med om någon som efterfrågat det på egen önskan! Jag tycker det är värt ett försök. Sagt och gjort! Snacka om en liten påminnelse om vad som komma skall, AJ det hade jag förträngt.

Sen hem och se om det händer något. Jag tvilvar nog på de, men hoppet är ju det sista som överger människan. Och det fungerade ju sist =)

Nu skall jag vidare och hämta hem mitt lilla monster till barn, för nu tar vi långledigt som förhoppningsvis även innefattar tillskott till familjen!

Ha de