Mitt kaotiska liv

Lite så det känns.

Har burit barn i olika storlekar upp och ner för samma jäkla trappa i två och ett halvt år nu. Har tänkt tanken många gånger att jag kan trilla.

IDAG gjorde jag det.

Skulle bära upp lillfisen som sov, snubblar i trappen. Hennes huvud träffar (snuddar, mest rädd tror jag) järnräcket. Jag kan inte direkt släppa barnet och ta emot med händerna, så landar på höften.

Något rädd jag blev kan jag säga, lillfisen skrek i högan sky (inte så konstigt).

Nedanför trappen står stora och konstatera mest "mamma trilla" "oj!", "mamma ont?" "lillfis ont?" " Stora blåsa"

Personligen så kändes de som jag kunde nominera mig till tävligen om världens sämsta morsa på en gång, och vinna med bred marginal. Nu några timmar senare har jag sansat mig och fått tillbaka det sunda förnuftet och kan konstatera att det inte va så farligt för någon av oss.

Men usch vad otäckt det är.

Nu upp och mata barn och sen fortsätta städa bort julen