Mitt kaotiska liv

Måste återkomma till det som tragiska som inträffade i veckan. Kan inte låta bli att läsa artiklarna i tidningarna heller, och hade jag kunnat hade jag nog befunnit mig i Jönköping igår för minnescermonin. Blödig är jag helt klart, kan inte låta bli att grå ta varje gång jag läser en artikel om de. Speciellt den jag läste idag, om hans tvååriga son som utbruster "pappa" glatt när han ser hans bild inne på arénan. Då gick de inte hindra tårarna längre...Finns inga ord för att beskriva detta, hur han lyckades beröra så många människor på helt olika sätt, och vilken viktig person han var för så många människor.

Ja, minnet av Stefan Liv kommer ju aldrig försvinna och det är precis så det ska vara nu.