Nu jäkla kräver jag vår!!!
1kommentarer
Igår hade jag tänkt ut ett riktigt bra inlägg (om man får säga det själv), skulle sätta mig och skriva, när jag i dumhet fattar beslutet att ta ut hunden på kvällspromenaden först. Mycket mycket dum idé!
Det är uppenbarligen halt ute, det är även mörkt här i skogen så jag såg inte riktigt var jag satte fötterna. Men klackarna i tacket är ju ett uttryck för vad jag sysslade med ute på en grusväg. Ungefär som en film, allt i slow motion, hur fötterna tappar greppet på märket, man viftar med armarna vad nu det skulle göra för skillnad. Sen pladask på rygg och svanskota. Och (ursäkta svordomar) helvete vad ont det gjorde!! Föda barn, en piss i mississippi jämfört. Gjorde så ont att jag började grina, sen blev jag riktigt rädd ska jag erkänna. Var först helt säker på att nu ska väl bebisen ut med...usch och fy. Kunde till en början med inte röra mig alls, fick upp telefonen för att ringa mamma. Snäll som hon va, dock så lyckades jag nog skrämma vettet ur henne, så kom hon och hämtade mig och hunden och körde hem oss. Att även hon blev rädd var nog uppenbart då tröjan var bakofram haha
Sen varför är man alltid så glad att ingen såg en i det läget förresten???
Hem, intog soffläge. Är det i något läge som igår, som man vill ligga på mage. Önska verkligen jag hade kunnat, men blir sån himla liv på bebisen då. Mamma min fick till min pinsamhet hjälpa mig av med byxorna. Sen upp till sängen i stapplig gång, sovit riktigt illa hela natten då det värkt som attan i ryggen.
Idag är det mycket mycket bättre. Nu gör det bara ont om jag gör specifika rörelse eller för hastiga rörelse, då är det som en kniv körs in i ryggraden. Men jämfört med igår och natten så är det inget att tala om. Lite svårt att böja mig fortfarande, men börja lätta en aning nu.
Älskade sambo hade varit supergullig i förmiddags, diskat allt, lagat mat till kvällen, lagt upp ved i pannrummet i midjehöjd så jag skulel slippa böja mig ner och eldat upp så det var varmt hemma. underbara karl!!!
Nu ser jag fram emot en bättre natts sömn, tror även sambon gör det, då han fick ta dottern imorse tidigt som sjutton trots att han var hemma mitt i natten, detta mest för att jag kom inte ur sängen till en början med och bära barn var helt uteslutet. Men imorgon är det åter till verkligheten, och det ser jag fram emot!!!
Godkväll på er
Det är uppenbarligen halt ute, det är även mörkt här i skogen så jag såg inte riktigt var jag satte fötterna. Men klackarna i tacket är ju ett uttryck för vad jag sysslade med ute på en grusväg. Ungefär som en film, allt i slow motion, hur fötterna tappar greppet på märket, man viftar med armarna vad nu det skulle göra för skillnad. Sen pladask på rygg och svanskota. Och (ursäkta svordomar) helvete vad ont det gjorde!! Föda barn, en piss i mississippi jämfört. Gjorde så ont att jag började grina, sen blev jag riktigt rädd ska jag erkänna. Var först helt säker på att nu ska väl bebisen ut med...usch och fy. Kunde till en början med inte röra mig alls, fick upp telefonen för att ringa mamma. Snäll som hon va, dock så lyckades jag nog skrämma vettet ur henne, så kom hon och hämtade mig och hunden och körde hem oss. Att även hon blev rädd var nog uppenbart då tröjan var bakofram haha
Sen varför är man alltid så glad att ingen såg en i det läget förresten???
Hem, intog soffläge. Är det i något läge som igår, som man vill ligga på mage. Önska verkligen jag hade kunnat, men blir sån himla liv på bebisen då. Mamma min fick till min pinsamhet hjälpa mig av med byxorna. Sen upp till sängen i stapplig gång, sovit riktigt illa hela natten då det värkt som attan i ryggen.
Idag är det mycket mycket bättre. Nu gör det bara ont om jag gör specifika rörelse eller för hastiga rörelse, då är det som en kniv körs in i ryggraden. Men jämfört med igår och natten så är det inget att tala om. Lite svårt att böja mig fortfarande, men börja lätta en aning nu.
Älskade sambo hade varit supergullig i förmiddags, diskat allt, lagat mat till kvällen, lagt upp ved i pannrummet i midjehöjd så jag skulel slippa böja mig ner och eldat upp så det var varmt hemma. underbara karl!!!
Nu ser jag fram emot en bättre natts sömn, tror även sambon gör det, då han fick ta dottern imorse tidigt som sjutton trots att han var hemma mitt i natten, detta mest för att jag kom inte ur sängen till en början med och bära barn var helt uteslutet. Men imorgon är det åter till verkligheten, och det ser jag fram emot!!!
Godkväll på er
1 kommentarer
Karin
17 Mar 2011 00:00
Men aj då...tur att det ändå gick bra. Jag har alltid varit "bra" på att halka om man säger så, på stan, vid busshållplatsen, hemma ja, name it! Många har nog fått sig ett skratt, inte för att jag tycker det är nått att skratta åt, hm!!
Kommentera