Mitt kaotiska liv

Jag kan verkligen inte föstå varför man ska gå runt och vara orolig, borde man inte ha lärt sig något? Jag måste vara dummare än tåget. Sen jag kände av bebisen första gången så sitter man bara och vänta på att det skall kicka till igen, har det gått "för" lång tid blir man nervös. Minns denna korkade känsla med dottern med. Som om inte bebisen skulle sova någon gång eller? För bebisar sover ju verkligen ingenting på dygnet. Sen ska vi även på ultraljud imorgon bitti, är till och med nervös inför detta. Jag vet inte varför jag är nervös egentligen, eller rättare sagt för vad. Men men, det går ju som det går, inte direkt att man kan påverka något i alla fall.

Över till något helt annat. Funderar seriöst på att börja åka skridskor på morgonpromenaden med hunden. Ren jäkla isgata är halva rundan. Känner mig som bambi på is. Benen far åt alla håll och kanter, och när till och med hunden halkar varannat steg så börjar jag inse vitsen med gammelskor....alltså broddar. Funderar starkt på att skaffa de!

Nu ska jag äta en jäkla massa godis, för visst var det lördag??