Mitt kaotiska liv

Innan jag kopplar till rubriken vill jag bara påpeka något kryptiskt att vissa beslut är fattade i den här familjen, detta på grund av att man behandlar INTE människor på sådant sätt, absolut inte sin egna familj. Med det sagt så har jag ro i kroppen och jag önskar av hela mitt hjärta att även de berörda i sammanhanget kan finna det framöver och veta att de är älskade!

Nu till självaste rubriken. Jo, straffet måste komma, mest orolig för när de kommer och i vilken form. anledningen till detta är att de senaste två dagarna har flutit på som smör i solsken. Det har gått så himla bra här hemma med barnen. Stora har inte gnällt eller trotsat en enda gång på två dagar, varit en helt underbar tjej med många skratt och leende. Lilla har varit en liten ängel även hon! Så här bra brukar det inte gå, och jag undrar då helt enkelt när jag kommer få lida för detta? För visst fasen kommer Murphy snart komma ihåg min existens...varför skulle han lämna mig efter så här lång tid, en "vänskap" som funnits genom alla år.

Har hyrt mig en film dagen till äran, och båda barnen sover...som sagt, något stämmer inte?

Me alone all night long!