Mitt kaotiska liv

Det här var en kväll tidigare i livet som var värd att firas. Ingen speciell anledning, utan mest för att det gav en ursäkt för att ha roligt. Livet ser inte riktigt ut på det sättet längre. Kan inte säga att jag längtar tillbaka till gamla tider heller, skulle aldrig byta det jag har mot det. Däremot skule jag mycket väl kunna tänka mig att byta bort snoret, febern, hostan, värken mot det mesta just nu. Kan leva med att jag är krasslig, jag kan hantera det. Men se sin lilla tös dålig gör ont i hjärtat. Hela dagen har hon i princip tillbringat i mitt knä halvsovandes, snorandes eller jämrandes. Hon förstår inte varför hon mår dåligt, och man kan ju inte förklara för henne heller. Men jag får väl vara tacksam för att hon åtminstonne vill gosa när hon är sjuk. Så trots att vi båda är sjuka har det varit en ganska lugn och mysig dag. Dock så känner jag att mitt egna tillfrisknande går sakta då jag inte får någon ordentlig vila, men sånt är livet för tillfället. Bara att hoppas att natten blir lugn, att dottern inte behöver vakna allt för ofta för sin hosta, eller att jag för den delen slipper desamma.

Bli hemma imorgon med, känner mig inte fit for fight än, kroppen och hjärnan är inte på topp så att säga. Så det blir ytterliggare en dag i sunkkläder och oborstad hår. Tur att man har sitt på de torra, för i det här tillståndet och utseendet hade det varit svårt att fånga en karl. De hade sprungit härifrån skrikandes med rivmärken i parketten. Ett mirakel att sambon inte har gjort det än, men han börjar väl bli van, tacksam för det är jag.

Då dottern äntligen verkar sova hyfsat så ska jag passa på att krypa ner jag med. Får ta till vara på alla chanser till sömn nu, då både jag och hon sover skitkasst för tillfället. Sover väl en timme i stöten max. Antngen vaknar hon och är ledsen eller så vaknar jag av andnöd eller för att min hals försöker hosta upp maginnehållet. Mysigt värre.

GodNatt på er