Mitt kaotiska liv

Det betyder självklart inte att jag inte skkulle vilja vara hemma. Men just den här morgonen var det ganska gött att få åka iväg. Kommer ner på nedervåningen lite så där lagom sen, precis som vilken morgon som helst. Vad ser jag då...jo någon form av massaker har inträffat under nattens mörka timmar. Fullständig förödelse i hallen och köket. Misstänker att ett gäng katter är orsaken till massaken och det stackars offret var minst en fågel, så vitt jag kunde tyda i alla fall. Sådana dagar är det skönt att kunna konstatera, det här hinner jag inte göra nu. Det får sambon ta när han vaknar! Skönt!

Förresten, gissar vem som går?!?!

Rätt svar är då dottern. Kanske ganska självklart med tanke på att vi andra i huset, inklusive djuren redan är självgående. Ska väl då passa på att erkänna att hon går inte "helt" själv än, lite hjälp av en gåvagn så knallar hon iväg själv. Detta medför ju då en hel del framtida blåmärken på barnet. Sambon föreslog hjälm på barnet, jag är något tveksam till den idén dock....

Nu gör hon dessutom ett tappert försök att tugga i sig sin pappas toffel....kan väl ändå inte smaka gott? Eller...kanske skulle testa och se...

Nä, nu ska jag nog gå ut och inspekterar matlagningen i köket....har inte fullt förtroende än för karlen i huset när det gäller matlagning...