Stön pust och bonk
0kommentarer
Dagen började underbart med att man försov sig...ah hatar att göra det. Jag är en sådan person som hellre är en kvart för tidig än en minut för sen. Så jo den här morgonen så var jag och gaspedalen ganska bra kompisar, sen är det ju tur att man har en timme flex på morgonen, så rent tekniskt blev jag inte sen men ändå surt att man får slösa flex på något sådant.
Smäll nummer två idag var att chefen meddelar att han säger upp sig. Jaha det var ju skoj...eller inte...fasen med.
Sen är det ju det här med samarbete mellan instanser och myndigheter. Alla pratar om fenomenet samarbete och samverkan. Jag är inte säker på att alla egentligen förstår innebörden av de orden. För gjorde de det skulle de väl ändå agera på ett sådant sätt, eller?
Sen har jag funderat lite på det här med resan på lördag. För er som har missat det då, jag ska på SEMESTER på lördag. Ja inte själv då, hela familjen och hela svärfamiljen ska med. Och destinitionen blir *trumvirvel* Malta! Har faktiskt varit där en gång tidigare på språkresa. Så alla kan ju räkna ut att det var ett tag sedan, och jag tänker inte gå in nämre på det exakta årtalet, det är inte viktigt i sammanhanget. I alla fall, det ska bli himla skoj att återvända dit, speciellt nu när man har en egen familj och antagligen kommer se på saker och ting på ett annat sätt.
Satt och tänkte tillbaka på den här språkresan då, och drömde mig bort till sol och värme och insåg en sak. Första och enda gången jag har åkt ambulans var på Malta. Nu var det inte jag som blödde som en stucken gris förvisso, utan en av mina kompisar som jag åkte med. Inget allvarligt, slagit i huvudet i poolkanten. Men jag kommer ihåg att jag samtidigt tyckte det var lite coolt att åka ambulans...fråga mig inte varför. Det är i alla fall en sak jag känner att jag inte behöver uppleva igen den här gången. Gör gärna allt igen utom just akutmottagningen, sådant klarar man sig bra utan. Så då kan man väl ge sig fasen på att man kommer bryta foten genom att snubbla på en myra första dagen, bara för att!
Nä, lite svammel som vanligt här på kvällskvisten. Jag tror att jag går upp och gör min vildbatting till trollunge sällskap i sovrummet istället....
Natti Natti
Smäll nummer två idag var att chefen meddelar att han säger upp sig. Jaha det var ju skoj...eller inte...fasen med.
Sen är det ju det här med samarbete mellan instanser och myndigheter. Alla pratar om fenomenet samarbete och samverkan. Jag är inte säker på att alla egentligen förstår innebörden av de orden. För gjorde de det skulle de väl ändå agera på ett sådant sätt, eller?
Sen har jag funderat lite på det här med resan på lördag. För er som har missat det då, jag ska på SEMESTER på lördag. Ja inte själv då, hela familjen och hela svärfamiljen ska med. Och destinitionen blir *trumvirvel* Malta! Har faktiskt varit där en gång tidigare på språkresa. Så alla kan ju räkna ut att det var ett tag sedan, och jag tänker inte gå in nämre på det exakta årtalet, det är inte viktigt i sammanhanget. I alla fall, det ska bli himla skoj att återvända dit, speciellt nu när man har en egen familj och antagligen kommer se på saker och ting på ett annat sätt.
Satt och tänkte tillbaka på den här språkresan då, och drömde mig bort till sol och värme och insåg en sak. Första och enda gången jag har åkt ambulans var på Malta. Nu var det inte jag som blödde som en stucken gris förvisso, utan en av mina kompisar som jag åkte med. Inget allvarligt, slagit i huvudet i poolkanten. Men jag kommer ihåg att jag samtidigt tyckte det var lite coolt att åka ambulans...fråga mig inte varför. Det är i alla fall en sak jag känner att jag inte behöver uppleva igen den här gången. Gör gärna allt igen utom just akutmottagningen, sådant klarar man sig bra utan. Så då kan man väl ge sig fasen på att man kommer bryta foten genom att snubbla på en myra första dagen, bara för att!
Nä, lite svammel som vanligt här på kvällskvisten. Jag tror att jag går upp och gör min vildbatting till trollunge sällskap i sovrummet istället....
Natti Natti
Kommentera