Mitt kaotiska liv

Först kommer man hem till ett tomt hus, ingen karl, ingen bebis, ingen hund...det känns väldigt märkligt. Inte van att vara ensam helt klart. Dessutom skall det erkännas att jag saknar dem. Nu får jag det att låta som de ska vara borta hur länge som helst, så är det ju inte. De kommer väl den närmsta timmen tror jag, men i alla fall.

Sen ska jag gå upp till heltid från och med första juni. Det är ju jätte bra från en ren arbetsmässig synpunkt, ökar ju chanserna för mig att få fortsatt efter nyår om man visar framfötterna nu. Vår ekonomi kommer oxå tycka mycket om de extra tusenlappar det medför. Men JAG då! har verkligen ingen lust egentligen att vara borta från hem och familj mer än vad jag redan är, saknar min lilla bebis hela tiden, och har verkligen njutit av denna lediga dag mitt i veckan. Så jag ska erkänna att det känns väldigt hårt att gå upp i tid nu. Men samtidigt så får man ju vara den ansvarsfulla vuxna som man trots allt utger sig för att vara, och ta sitt ansvar som föräldrer. Vi behöver verkligen en bättre ekonomi, för snart går vi på knäna igen...och det vill jag inte uppleva en gång till. Så jag vet att jag har fattat rätt beslut, men det betyder inte att jag tycker om det!! Så det så!

Dags att tända i pannan...