en dag kvar till helgen
1kommentarer
Har märkt att besökarna till bloggen har minskat en aning, eller ganska mycket. Då är frågan vad detta kan tänkas bero på. Är det på grund av färre skrivna inlägg av mig i veckan eller har jag blvit tråkig??? Gör inget om någon kommenterar någon gång ibland....
Har funderat lite och har kommit fram till att jag är lite splittrad. Har alltid varit en bokmal! Så som en del går och sukta i affärer för skor, väskor eller vad det nu är folk vill ha, sådan är jag i en bokaffär. Kan gå där i timmar, och kommer med största säkerhet alltid ut med minst en bok, många gånger med flera böcker. Fördelen med det är dock att jag aldrig behöver förklara ett bokköp för sambon. Han tycker att jag har tillräckligt med böcker, jag hävdar att det aldrig kan bli för mycket. Grejen är den att jag har så många böcker att han inte märker om det tillkommer en ny, bra! En av drömmarna är helt klart att kunna få ha ett eget minibibliotek, med en skön fotölj att sitta och läsa i. Här kommer mitt dilemma då. Jag älskar att läsa, har alltid gjort kommer allitd att göra. Förr i världen, alltså innan dotterns ankomst blev det minst tre fyra romaner i veckan. Detta oavsett om jag jobbade eller inte. Men nu helt plötsligt räcker en bok i flera veckor. Jag är inte säker på att jag gillar den här utvecklingen. Jg hinner inte med det, och när jag väl hinner är jag för trött. Detta kan till viss del på en viss ompriotering i livet om vad som är viktigt. Nu helt klart tar man ju den tiden med dottern istället, och sen skall allt nödvändigt ont göras, kanske visa sambon att jag vet att han finns med! Inte å mycket läsning. Det gör egentligen ingenting, livet rullar på bra ialla fall, men ibland kan jag känna att jag saknar att kunna sitta och sträckläsa en bra bok! Kommer den här tiden någonsin tillbaka?
Har insett en sak, dottern tycker om att sova på märkliga sätt. Nu ligger honpå tvären igen, en fot är utanför spjälorna...det leder till att jag måste lägga henne tillrätta innan jag somnar. Annars kommer hon vakna mitt inatten och försöka vända sig, och bli tvärilsk när hon upptäcker att hon sitter fast. Inte bra! På tal om det, ungen vaknar fortfarande en gång per natt, och jag undrar vad vitsen nu med det skulle vara?! Är de tkanske bara närhet som är behovet, eftersom hon nästan alltid somnar om direkt om hon får ligga hos mig?
Dags att bädda rent i sängen, och hoppas på att vi lyckas stöka utan att väcka dotten! Sen ska jag fasiken försöka läsa i alla fall ett antal sidor utan att somna!
GodNatt
Har funderat lite och har kommit fram till att jag är lite splittrad. Har alltid varit en bokmal! Så som en del går och sukta i affärer för skor, väskor eller vad det nu är folk vill ha, sådan är jag i en bokaffär. Kan gå där i timmar, och kommer med största säkerhet alltid ut med minst en bok, många gånger med flera böcker. Fördelen med det är dock att jag aldrig behöver förklara ett bokköp för sambon. Han tycker att jag har tillräckligt med böcker, jag hävdar att det aldrig kan bli för mycket. Grejen är den att jag har så många böcker att han inte märker om det tillkommer en ny, bra! En av drömmarna är helt klart att kunna få ha ett eget minibibliotek, med en skön fotölj att sitta och läsa i. Här kommer mitt dilemma då. Jag älskar att läsa, har alltid gjort kommer allitd att göra. Förr i världen, alltså innan dotterns ankomst blev det minst tre fyra romaner i veckan. Detta oavsett om jag jobbade eller inte. Men nu helt plötsligt räcker en bok i flera veckor. Jag är inte säker på att jag gillar den här utvecklingen. Jg hinner inte med det, och när jag väl hinner är jag för trött. Detta kan till viss del på en viss ompriotering i livet om vad som är viktigt. Nu helt klart tar man ju den tiden med dottern istället, och sen skall allt nödvändigt ont göras, kanske visa sambon att jag vet att han finns med! Inte å mycket läsning. Det gör egentligen ingenting, livet rullar på bra ialla fall, men ibland kan jag känna att jag saknar att kunna sitta och sträckläsa en bra bok! Kommer den här tiden någonsin tillbaka?
Har insett en sak, dottern tycker om att sova på märkliga sätt. Nu ligger honpå tvären igen, en fot är utanför spjälorna...det leder till att jag måste lägga henne tillrätta innan jag somnar. Annars kommer hon vakna mitt inatten och försöka vända sig, och bli tvärilsk när hon upptäcker att hon sitter fast. Inte bra! På tal om det, ungen vaknar fortfarande en gång per natt, och jag undrar vad vitsen nu med det skulle vara?! Är de tkanske bara närhet som är behovet, eftersom hon nästan alltid somnar om direkt om hon får ligga hos mig?
Dags att bädda rent i sängen, och hoppas på att vi lyckas stöka utan att väcka dotten! Sen ska jag fasiken försöka läsa i alla fall ett antal sidor utan att somna!
GodNatt
1 kommentarer
Karin
25 Mar 2010 20:29
Jag läser Frida!!!! Men jag glömmer bort det ibland! Så om du postar en blogg-länk i din fb-status då och då så kommer jag ihåg det! Kommentarer är alltid kul att få... Men det är likadant med min blogg. Tunt med skriftliga kommentarer. Däremot en massa folk som säger: -Ja, det såg jag på din blogg!
Fortsätt skriv! Jag tycker du skriver jättebra och roligt. Om jag får önska en sak så är det mer bilder på ditten och datten, för det är alltid roligt tycker jag. KRAM
Kommentera