Mitt kaotiska liv

Varje fall får man göra det i det här huset. Det har jag bestämt. Kan förvisso ha någonting att göra med att det är författaren till den här bloggen som är sjuk. Nu ligger jag inte direkt för döden eller något i närheten. Men har en skallavärk som inte är av denna värld, allmänt ont i kroppen, börjar tappa rösten och näsan är tätare än vad berlinmuren var. Hur som helst så tycker jag lite synd om mig själv, så då får man tröstäta lite.

Har upptäckt en sak i och med detta. Förr i världen när man mådde risigt kunde man bädda ner sig i soffan och ligga och kolla på film hela dagarna. Utav någon skum anledning fungerar inte det längre. Undrar varför?

På tal om svaret på frågan ovanför, damen i frågan börjar bli redigt haj på att gå nu. Flera steg i rad, sen blir hon feg och sätter sig ner. Rekordet idag är sex steg i följd. En stod applåd för det! Duktiga lilla tjej! Snart har vi ett barn, inte en bebis (för bebisar kan inte gå) som springer ikapp med hunden i huset. Var hon okontrollerbar innan dess så vet jag inte hur det här ska sluta.

I morse så gjorde hon ett dyk ner från vår säng, eftersom jag skrev ordet dyk så förstår ni nog att det var huvud före. Tur att man har en tjock fäll på golvet, men i alla fall. Det är ju fullt tillräckligt för att man ska känna sig som sämsta mamma i världen. Men lite gråt och skrik botas bäst vid den tiden med välling och gos. Så även det löste sig...

Jaja...eftersom dottern nu sover, ska jag nog ta och göra det som nämdes tidigare. Krypa ner i soffan (hade velat ha en filt, men jag är rädd att jag svimmar av värmeslag då) och titta på en film! Förhoppningsvis mår man lite bättre imorgon så jag kan gå till´jobbet, har inte riktigt råd att inte jobba...

Ha en go måndag hela veckan gänget...