Mitt kaotiska liv

Så länge sedan är det sen min älskade dotter föddes, eller rättare sagt elva månader sedn och tretton timmar och 41 minuter sedan (ca). Sjukt vad tiden gå fort, men samtidigt är det som hon alltid har funnits. Svårt ibland att komma ihåg hur livet var innan vi blev tre i familjen, hur sjutton spenderade vi all ledig tid???

Vid den här tiden förra året gick jag runt och var en tjockis i värmen. SJälv var man i skogen då sambon jobbade dygnet runt mer eller mindre. Rastlös var jag med, och vår gräsmatta kommer aldrig vara lika välskött som den var då och hunden kommer nog inte få lika mycket motion heller för den delen. Och vad man längtade efter den lille samtidigt som det fortfarande var så overkligt att det skulle komma en liten. Fattade det nog aldrig egentligen innan hon föddes, och knappt då heller. Tog ett par dagar innan man riktigt förstod att den här lilla varelsen är här för att stanna!

Ja, lite nostalgiskrivrier blev det visst här.

Efter en tuff kväll i trädgården så tar jag nu kvällen framför någon halv taskig film, helst en jag slipper tänka till. Imorgon bär det av mot storstaden, där ska det badas på stranden och grillas på kvällen, ser vi fram emot mycket. Vad dottern tycker om saken är däremot lite mer svårtolkad, hon väljer att hålla det hemligt än så länge.

Ha en underbar helg i solen!