Min lycka
0kommentarer
Suttit här i ensamheten och surfat runt lite. Kom över en blogg, som fick mig att verkligen begrunda mitt egna liv och vilken tur jag har haft trots allt. Det är en väldigt läsvärd och tänkvärd blogg, rekommenderar den varmt!
Kvinnan som har bloggen skriver om ofrivillig barnlöshet, missfall och IVF behandlingar. Det fick mig verkligen att fundera och minnas.
2008 hade vi ett missfall efter försökt bli gravida i åtta månader ungefär. Det var nog bland det värsta jag varit med om, känslan är obeskrivbar, man kände sig tom. I och med detta så började vi också att funderar på om något var fel på oss, om jag hade gjort något som ledde till missfallet, alla sådana tankar dök upp. Rädslan för att något skulle vara fel var stor. Vi hade turen att bli gravida igen några månader senare, och den gången blev resultatet en underbar unge som vi älskar över allt annat. Men jag minns även de första månaderna, och rädslan som återkom. Rädslan för att hoppas, bli besviken igen. Tyvärr så är det inget man kan styra, inget man kan påverka. Jag tror att många gånger kommer rädslan ur den anledningen, att man inte kan göra något för att påverka utgången. Man är fullständigt maktlös, men hoppet finns där alltid.
Som sagt va, vi hade tur. För det är inte självklart att få barn. För många är det en kamp som pågår under lång tid, och för en del tar den aldrig slut. Det är lätt att glömma bort att det inte är självklart att få barn. Det är lätt att vardagen blir slentrian, att man inte minns/tänker på vilken tur man har haft som fått uppleva den lyckan det är med att få ett barn. Jag är lycklig! Problemen med ekonomin dåligt hus, inget jobb är inget viktigt när man ser vad man faktiskt har! Hon väger upp det allt!
Det jag vill få sagt är att tänkt på vad ni har och uppskatta det!
Kvinnan som har bloggen skriver om ofrivillig barnlöshet, missfall och IVF behandlingar. Det fick mig verkligen att fundera och minnas.
2008 hade vi ett missfall efter försökt bli gravida i åtta månader ungefär. Det var nog bland det värsta jag varit med om, känslan är obeskrivbar, man kände sig tom. I och med detta så började vi också att funderar på om något var fel på oss, om jag hade gjort något som ledde till missfallet, alla sådana tankar dök upp. Rädslan för att något skulle vara fel var stor. Vi hade turen att bli gravida igen några månader senare, och den gången blev resultatet en underbar unge som vi älskar över allt annat. Men jag minns även de första månaderna, och rädslan som återkom. Rädslan för att hoppas, bli besviken igen. Tyvärr så är det inget man kan styra, inget man kan påverka. Jag tror att många gånger kommer rädslan ur den anledningen, att man inte kan göra något för att påverka utgången. Man är fullständigt maktlös, men hoppet finns där alltid.
Som sagt va, vi hade tur. För det är inte självklart att få barn. För många är det en kamp som pågår under lång tid, och för en del tar den aldrig slut. Det är lätt att glömma bort att det inte är självklart att få barn. Det är lätt att vardagen blir slentrian, att man inte minns/tänker på vilken tur man har haft som fått uppleva den lyckan det är med att få ett barn. Jag är lycklig! Problemen med ekonomin dåligt hus, inget jobb är inget viktigt när man ser vad man faktiskt har! Hon väger upp det allt!
Det jag vill få sagt är att tänkt på vad ni har och uppskatta det!
Kommentera