Mitt kaotiska liv

Sen november 2008 har jag lånat ut min kropp, först till en parasit och sedan till en helt underbar bebis. Lånar fortfarande ut den till viss del, främst den mörka delen av dygnet. Då jag har trappat ner amningen ordentligt har man börjat få en försmak på hur kroppen främst brösten kommer se ut.
Och helt ärligt, tycker det är lite taskigt att låna en kropp på detta sätt under så lång tid och sen lämna tillbaka den i det här skicket. Ok, jag är väldigt tacksam för att dottern helt klart bidragit till viktminskningen...för jag väger ju mycket mindre nu än innan hennes ankomst i kroppen. Och ja, jag slapp bristningar nästan helt, eller varje fall inga på magen. Brösten och låren fick väl lite stryk, men det kan jag leva med. Inte så farligt. Och ja, jag är smalare nu än vad jag har varit de senaste åtta åren eller nåt. Men tycker fortfarande att det är lite taskigt av henne att inte återlämna kroppen i samma skick som det var innnan jag var så givmild att låna ut den. Magen är degigare än vad en bulldeg är, stör mig väl egentligen inte så mycket. Men brösten! ja inte sjutton ser de ut som de en gång gjorde, och nu ammar jag ju fortfarande en del så jag är väl medveten om att det kommer bli värre. Har mer och mer börjat förstå uttrycket "taxöron". Jag har alltid fått lära mig att om man lånar något ska man lämna tillbaka det i samma skick, måste har misslyckats i uppfostran av min dotter då. För det har hon då rakt inte gjort!

Men ok, jag kan leva med allt detta! Då resultatet dock blev dottern! =) Och tjugo blirr jag aldrig ändå mer, bortsett från mentalt då, för då blir jag nog aldrig äldre heller...