Mitt kaotiska liv

Har alltid haft ett litet smärre problem. Inget allvarligt, kan knappst jämföras med krig och det "så kallade" klimathotet, men ändå. Det är det här med packning. Jag kan verkligen inte packa. Ska jag iväg en vecka så har jag med med kläder och prylar för tre veckor minst. En helg innebär en veckas packning för mig. Som sagt, inget världsomväldande problem, men det ställer till det en aning här hemma ska erkänna. Innan gick det, mycket saker, men visst, det var ju mitt problem. Sambon fann sig i att ta med sig färre saker så jag fick plats med mina saker. Nu skall sägas med, för att jag packat ner så mycket grejer, betyder absolut nt att jag använder ens hälften av dem. Min erfarenhet säger mig från våra slovenien semestrar, att man i princip använder tre uppsättningar kläder, bortsett från underkläder då, det hade ju  vart äckligt, de byter jga faktiskt varje dag! Men hur osm helst, jag vet ju detta, det är samma sak varje år. Trots detta packar jag fortfarande för mycket. Vet ju inte vad jag är sugen på just den kvällen, så bäst att packa lite alternativ. Med andra ord, jag är kass på att packa! Nu kommer själva problemet. Det har ju verkligen inte blivit bättre sen dottern föddes och jag nu ska packa till henne med. När vi är borta en helg har hon med sig saker och kläder för minst en vecka. Jag förstår de som packar många ombyten till småbarn, speciellt om de har kräkbarn. Men det har ju inte jag, behöver i princip aldrig byta kläder på henne för sådana orsaker. Så varför packar jag då ner så mycket kläder? Eller leksaker för den delen? Det är ju inte så att hon ens hinner använda hälfen...

Morgondagens packning kommer se ut så här. Jag har med mig mycket kläder, Sambon har med sig max ett ombyte, dottern har med sig halva gaderoben och alla leksaker! Detta trots att jag är medveten om problemet, och kommer försöka packa smart...men jag vet också att i sista änden gör det ingen skillnad!

Någon som har ett bra tips på attt sluta med sådant här onödigt och skrymmande beteende?