Mitt kaotiska liv

på gränsen till förbannad. Men jag måste säga att det är en härlig syn! Hon vänder sig ju om till mage hela tiden nu, som jag redan beskrivit. Hon vänder, jag vänder tillbaka, och så håller vi eftersom hon blir förbannad efter tag när hon inte tar sig tillbaka. Nu har vi utvecklat detta lite ytterliggare. Hon vänder sig precis lika ofta, tar en liten paus innan kampen mot gravitationen fortsätter. La mig på golvet framför henne och höll upp nya favorit leksaken. Och man kunde se frustationen i ögonen, hon ville ha den, hon kom inte framåt, hon försökte.

Status nu: Ligger på mage och tar en paus, snart fortsätter kampen

Men jag förstår henne, snacka frustation att inte kunna göra det man vill eller ta sig till de platser man önskade. Till exempel, om jag inte kunde gå ut till skafferiet och hämta en chipspåse skulle jag med bli otroligt frustrerad. MEn det är underbart att se henne kämpa, träna och försöka!

Underbara unge, snart kryper du... =)