Mitt kaotiska liv

Jo, det är ju det. För från och med imorgon är det sambon som ska vara hemma och sköta barn och hus, förhoppnignsvis även djuren. Känns bra men lite vemodigt ska jag erkänna. Det är länge sedan jag jobbade...menar det är ju fyra år sedan jag jobbade heltid för sjutton. Sen har jag ju pluggat och fått barn, jag är inte van vid arbete längre, framförallt kommer jag längta hem. Har inte varit ifrån dottern mer än några timmar i stöten hittills, så det kommer garanterat att kännas.
Sen börjar jag bli lite smått nervös inför morgondagne, och det är inget mot vad jag kommer vara imorgon i bilen på väg till nya jobbet. Men det tar vi då!

Sen har jag även funderat lite på hur det kommer bli med bloggen nu, kommer ju inte bli lika mycket tid till att skriva, och absolut inte lika frekvent som de senaste månaderna. Men självklart kommer bloggen finnas kvar, tycker trots allt om att skriva här, och jag inbillar mig att det  finns några där ute i verkligheten som uppskattar att läsa det. Gör ni inte det kan ni väl vara så pass vänliga att inte berätta det för mig, tack så mycket.

Nä, det blir nog hur somhelst minst ett per dag i alla fall, och vissa dagar fler. Så det löser sig nog...

Men nu ska jag ta en dusch innan det är dags för dottern att få sitt bad, måste ju inviga de  nya badankorna jag har köpt, och även boken som ändrar färg i vatten, de ni! Så har en trevlig kväll så hörs vi imorgon kväll!!

hej svejs