Mitt kaotiska liv

Vilken dag det har varit. Många tankar som har vandrat fram och tillbaka. Först och främst känslan över att fått jobb, att faktsikt kunna försörja sitt eget barn. Det är en väldigt speciell känsla. Sen ska jag vara ärlig och säga att det har nog inte sjunkt in ordentligt än, att om två veckor kanske jag sitter på ett jobb istället för att vara hemma med lilltösa. Det ska bli så roligt, sen är det dock skrämmande, lära sig allt nytt, mne det går nog.
Vad jag tycker är lite synd, vilket jag antaglien hade tyckt oavsett när detta skedde, är att jag hade egentligen velat vara hemma längre med dottern. Min lilla flicka kommer inte bli mammig längre. Nu är det jag som kommer få komma hem och känna att man inte passar, det kommer nog svida i hjärtat, att hon kanske bli ledsen hos mig. Och att jag med stor risk kommer missa första gången hon kryper och går. Jag kommer inte kunna gå på babysim mer, eller mammarträffar. Ja, alla sådana saker kan jag känna lite vemodighet inför,  men jag vet att detta är det bästa för vår familj just nu. Detta ger mig även möjlighet att kunna vara hemma längre med dotterns framtida syskon, och även hon med då. Det här jobbet gör att vi är ett steg nämre vårt mål :)

Och NEJ jag är inte gravid!

De närmsta veckorna är det jag i alla fall som kommer njuta ovh verkligen ta vara på tiden tillsammans med dottern!

Så med det, tänker jag knalla upp och läsa min bok i sängen, så kan jag ligga och kika på dottern samtidigt när hon sover :)

God kvällen på er