Mitt kaotiska liv

Varför får man sådana och varför kommer de alltid i de sämsta möjliga tillfällen? Har haft en sådan nu de senaste fem minuterna, kan inte sluta nysa. Det är så att ögonen tåras till slut. Dessa nysattacker startar alltid när jag till exempel ska bära upp dottern till sin säng när hon har somnat, eller så stiger jag på hundens pipleksak på vägen. Båda sakerna har en tendens att resultera i att dottern vaknar igen. Idag hade jag tur, hon var tillräckligt trött för att igonera sin mor som aldrig kan vara tyst.

Men det var ju inte det som inlägget skulle handla om, inte för att nysningar är intressanta, utan för att jag har funderat och blivit lite generad på grund av detta. Alla människor har ju sina egna matvanor, och saker de inte gillar. Min grej är (mina ska det kanske stå), jag äter ingenting som har levt i vatten. Och ja, jag är väl medveten om att många anser detta en aning vrickat, men det struntar jag i. Jag tycker helt enkelt inte om det. Men häromveckan så gjorde snälla sambon mig påmind av detta genom att fråga varför jag aldrig köper torrfoder med smak av fisk till katterna. Det är då helt omedvetet, eftersom jag inte tycker om fisk så köper jag det inte till katterna. Det är vrickat, det håller jag med om!! Detta gjorde att jag började funderara lite, och kom även fram till att jag undvikt barnmat som innehåller saker som JAG inte tycker om. Som det spelar någon roll vad jag anser, det är ju inte jag som ska äta det. Så med detta i åtanke i lördags under storhandlingen köpte jag lite barnmat som innehöll torsk och nåt annat skit. Detta för hennes skull, men främst för sambons skull ska jag erkänna (han älskar allt vad vattenmat är). Så idag till dotterns lunch värmde jag torsk, potatis och morötter. Och utav någon märklig anledning kändes det nästan lite bra när hon rynkar på näsan och spottar ut allt direkt (har aldrig gjort det tidigare). Det på något sätt kändes som en seger för mig och min perosnliga kamp mot mat som levt i vatten. Haha hon tycket inte heller om det, alltså det är inte gott!

men visst är det inte en seger, snarare min skumma vrickade hjärna som gick på övertryck!

Jag inser också det vettiga i att lära henne tycka om olika sortes mat, jag vet det. Men jag kan trots allt inte hjälpa att det känns vidrigt att ge henne något som jag tycker smakar illa. Illa eller hur!?

Men det blir nog människa av henne med och mig med för den delen. Och det är klart hon ska få äta fisk och allt sådant där, måste bara anstränga mig själv lite mer först!