Mitt kaotiska liv

Dagen rullar på så sakta så sakta och jag är inte riktgt lika trött längre. Lite mat i magen så piggnade man till betydligt. Men som sagt va, jodå kvällen var värd det helt klart, men dagen efter var inte lika mycket värd. Är det ett tecken på att man börjar bli vuxen?

Till en annan sak nu då. Dotterns matvägring verkar vara över för denna gång, och det är jag mycket tacksam för! Äter med god aptit och är glad igen. Jag känner igen min dottern nu. Den bebisen som varit här hemma de tidigare två veckorna är jag inte säker på är min, men nu har hon ätnligen återvänt! Det är slut på gnällandet, gråtandets och magvägran. Allt är precis som det ska vara. Tänkt vad två tänder kan ställa till det!

Hehe dottern ligger på mage på golvet, inser att hon fortfarande inte ver hur man gör när man kryper, så hon försöker studsa fram istället på mage! Ser kul ut!!!

Dags att skriva mera jobbansökan nu så jag kan bygga mitt drömhus!