Mitt kaotiska liv

Det var ju ett antal år sedan jag hade en riktig semester nu, och jag kan för allt inte i världen minnas att den såg ut så här. Nu struntar vi i vädret en stund, orkar inte bry mig om det längre, vädergudarna har ändå visat att de inte är speciellt förtjusta i mig.

Nä jag tänker mer på sysselsättningar och sömn under en semesterperiod. För det första, har inget minne av att man tidigare tillbringade en endaste kväll själv?? Finns förvisso en mycket bra förklaring, sambon jobbar natt. Men du har väl vänner? Ja det har jag, men utav någon konstig anldening vill de ut och festa på sin semester, förstår inte varför. Kommer inte heller ihåg att man knallade upp klockan åtta på morgonen på sin semster innan. Nu kommer väl en massa klagomål i folks huvud som de inte vågar skriva här, att vad är det att klaga på att barnet bara sover till åtta. Lägg då märke till att jag klagar absolut inte på dotterns sömnvanor, för det finns inget att klaga på. Jag jämför helt enkelt med hur livet såg ut tidgare, och inte sjutton gick jag och la mig vid elva halv tolv och steg upp vid åtta tiden på min semster...det hade klassats som tragiskt då! Misstänker även starkt att det fortfarande klassas som det av mina barnlösa vänner.

Men om vi bara nämner det här med att sitta ensam varenda kväll i två veckor nu lockar inte jätte mycket, men sånt är livet när karln jobbar natt. och som tidigare nämnt tycker inte vädergudarna om mig, så det blir inget badande i sjön idag heller, max en promenad kanske, sen hem och skaka av oss vattnet och kanske baka?

just det, höll på att glömma något viktigt. Idag ska jag ju gå till frisören, ah vilken lycka. Bara få sitta där och bli ompysslad...

Så dags att kla på regnkläder nu då...