Suck
0kommentarer
Vad fan är det för fel på människor egentligen? Vad är det för idioter som tycker det är en bra idé att slänga in saker på en hockey rink i en sm-final när deras lag ligger under? Undrar om djurgårdens spelare tycker att det är enklare att vinna om deras egna fan sabbar för dem...som sagt va idioter!!!!!!!! Helt ärligt, jag vet att det inte är spelarnas "fel" att publiken gör så, men samtidigt sätt lite jäkla krav på publiken med. Tycker helt ärligt inte att de förtjäna att vinna, enbart utav den anledningen.
Ja, där fick jag gnälla av mig lite. Så nu till något roligare/tragiskt, kan inte betsämma mig för vilket jag tycker det är. I alla fall, jag insåg nu, först nu, att jag har sex kompisar på semester. De åkte förra veckan till Egypten, avundsjuk var jag, det ska jag erkänna! Men vad kommer jag nu på då, jo de är ju fortfarande kvar där nere, ska flyga hem imorgon. Eller ska de det??? Kan inte låta bli att vara lite skadeglad! Jag väljer att se det som att de sitter fast ofrivilligt och inte att de eventuellt får ett gäng extra semesterdagar i solen. Man måste vända det till sin egen fördel ju. skämt osido....är inte ett dugg avundssjuk på deras situation faktiskt. Hade inte velat sitta i ett annat land och inte veta om jag kommer hem eller inte...
Ska efter detta gnäll ta upp ett tredje ämnde, så något rörigt inlägg. Men så blir det ibland när tankarna far omkring som en tornado innanför skallbenet.
Jag är väl medveten om att jag klagar ibland på saker och ting som inträffar i min vardag. Men samtidigt är jag väldigt lyckligt lottad som har min familj. Låter kanske banalt, men så är det. Man läser om alla som kämpar för att få barn, och många som aldrig lyckas, en del som är i den situationen är människor man känner. Bara tanken på det gör mig sorgsen, att ha en sådan längtan till ett barn samtidigt som livet bestämmer sig för att jäklas med en del. Det är så lätt att ta det här med barn som en självklarhet, att det är något som bara sker och kommer att ske. Jag är så glad för dottern, att det gick så förhållandesvis enkelt att få henne. Att inte behöva vänta i många många år på en sådan glädje. Kan inte föreställa mig livet utan henne. Däremot kommer jag väl ihåg rädslan innan jag blev gravid med henne, att tänk om något inte fungerar som det ska. Sen efter lite strul blev jag gravid, då kom nästa rädsla, tänk om något går fel. Det är nog rädslor som de flesta upplever när de väntar barn, men jag tror inte det är något jämförbart med den rädslan och uppgivenhet som många andra upplever, där det fkatiskt inte fungerar som det ska. Det finns ett par som jag känner med, deras kamp för att få det vi redan har fått. Och jag önskar verkligen alla att få uppleva glädjen med barn!
Så nu har jag fått det sagt me, som jag skrev tidigare. Något rörigt inlägg, kanske inte helt begripligt för en del heller, men det behöver det inte vara heller. Jag hoppas bara min andemening har kommit fram, trots min brist på att uttrycka mig ordentligt.
Nu ska jag återgå till hockeyn, och därefter är det sängen som väntar. Hade redan tänkt vara i säng egentligen, men det ville sig inte riktigt. Och har jag sett hela matchen, ska jag nog fan se förlängningen med. Sova kan jag göra en annan natt.
Så har en trevlig kväll där ute i askan!
Ja, där fick jag gnälla av mig lite. Så nu till något roligare/tragiskt, kan inte betsämma mig för vilket jag tycker det är. I alla fall, jag insåg nu, först nu, att jag har sex kompisar på semester. De åkte förra veckan till Egypten, avundsjuk var jag, det ska jag erkänna! Men vad kommer jag nu på då, jo de är ju fortfarande kvar där nere, ska flyga hem imorgon. Eller ska de det??? Kan inte låta bli att vara lite skadeglad! Jag väljer att se det som att de sitter fast ofrivilligt och inte att de eventuellt får ett gäng extra semesterdagar i solen. Man måste vända det till sin egen fördel ju. skämt osido....är inte ett dugg avundssjuk på deras situation faktiskt. Hade inte velat sitta i ett annat land och inte veta om jag kommer hem eller inte...
Ska efter detta gnäll ta upp ett tredje ämnde, så något rörigt inlägg. Men så blir det ibland när tankarna far omkring som en tornado innanför skallbenet.
Jag är väl medveten om att jag klagar ibland på saker och ting som inträffar i min vardag. Men samtidigt är jag väldigt lyckligt lottad som har min familj. Låter kanske banalt, men så är det. Man läser om alla som kämpar för att få barn, och många som aldrig lyckas, en del som är i den situationen är människor man känner. Bara tanken på det gör mig sorgsen, att ha en sådan längtan till ett barn samtidigt som livet bestämmer sig för att jäklas med en del. Det är så lätt att ta det här med barn som en självklarhet, att det är något som bara sker och kommer att ske. Jag är så glad för dottern, att det gick så förhållandesvis enkelt att få henne. Att inte behöva vänta i många många år på en sådan glädje. Kan inte föreställa mig livet utan henne. Däremot kommer jag väl ihåg rädslan innan jag blev gravid med henne, att tänk om något inte fungerar som det ska. Sen efter lite strul blev jag gravid, då kom nästa rädsla, tänk om något går fel. Det är nog rädslor som de flesta upplever när de väntar barn, men jag tror inte det är något jämförbart med den rädslan och uppgivenhet som många andra upplever, där det fkatiskt inte fungerar som det ska. Det finns ett par som jag känner med, deras kamp för att få det vi redan har fått. Och jag önskar verkligen alla att få uppleva glädjen med barn!
Så nu har jag fått det sagt me, som jag skrev tidigare. Något rörigt inlägg, kanske inte helt begripligt för en del heller, men det behöver det inte vara heller. Jag hoppas bara min andemening har kommit fram, trots min brist på att uttrycka mig ordentligt.
Nu ska jag återgå till hockeyn, och därefter är det sängen som väntar. Hade redan tänkt vara i säng egentligen, men det ville sig inte riktigt. Och har jag sett hela matchen, ska jag nog fan se förlängningen med. Sova kan jag göra en annan natt.
Så har en trevlig kväll där ute i askan!
Kommentera