Mitt kaotiska liv

En timme kvar ungfär, sen är det officiellt julafton, vilket innebär att jag borde ha gått o lagt mig för länge sedan. Mina föräldrar var över här ikväll, var ju tvungen att titta på den årliga julfilmen, ett päron till farsa fira jul. Lite av traditon i vår familj. Varje år tittar vi, och varje år skrattar  vi åt exakt samma saker. Gillar det. Sambon är på jobbet och väntas hem någon gång under natten. Så nu sitter jag här i min ensamhet och slöglo på dumburken och väntar på att julen kan starta. Är löjligt förväntansfull på att öppna Lines julklappar, och tur är väl det, för i år lär man inte stå högst på listan över personer att ge klappar till. Misstänker starkt att dottern har tagit över den rollen, så allt är precis som det ska vara. På tal om dottern, var uppe en vända innan för att hämta hunden för att släppa ut honom på en kvällskiss i trädgården. Där låg hon och sov sött i sin säng med ena benet utanför! Alltså mellan spjälorna...knäppa unge!

Måste ta och skryta lite här med innan det är dags att krypa till kojs. Ställde mig på vågen tidigare idag och fick en väldigt positiv överraskning. Vågen visade 66.3 kg. Nu säger väl detta ingenting för de som inte känner mig så väl. Så ska försöka förklara. För fyra och en halv månad sedan föddes då dottern och i samma veva började kampen mot kilorna. Nä, nu ljuger jag faktsikt, såvida inte kampen innefatta att sitta på häcken och dricka läsk. Någon större anstränging har jag inte gjort, vilket syns med. Kilorna försvinner men inte sjutton försvinnet dallret runt midjan, nyårslöfte kanske?

I alla fall, när jag skrevs in på MVC i januari så visade vågen på 79 hemska dallriga kilon, kan väl lungt säga att jag var en tjockis. Kan tillägga att bulan på magen som växte fram under våren gjorde inget för att ta bort den illusionen. Vid inskrivningen på förlossningen vägde jag 83 kg. Vilket i sammanhanget egentligen inte var så mycket, en viktökning på fyra kilo är ju inte jätte mycket. Så helt uppenbarligen så hade dottern ätit på mig under hela processen. Kan också bidra att jag fick fullständig avsmak för chips under graviditeten. Vilket på sätt och vis var ganska tragiskt tyckte jag. Stod i affären, tog en chipspåse, jag vet ju att jag tyckr om det, kommer hem och öppnar den och tar ett chips och slänger resten, smakade ingenting! Så från att gått från tre fyra påsar i veckan till inget kan ju ha bidragit till den icke existerande viktökningen. Men hur som helst, 66,3 kg tycker jag är skitbra. Länge länge länge sedan vågen visade sådana snälla siffror. Klar, nu har jag skrutit klart. Men dettta betyder inte att jag är klar för beach 2010, måste jobba lite på dallret först!

Natti natti