Mitt kaotiska liv

...är vad jag känner mig! Trodde jag och Line skulle ha en mysig kväll här hemma, men inte! Hon hoppade över sin eftermiddgslur idag, så då trodde jag lite dumt att vad bra, då kommer hon i säng runt åtta och kommer sova resten av natten, med ett avbrott för mat vid tio tiden och sen vid sex tiden. Men så kommer det antagligen inte bli. Hon däckade redan halv sju! Det kan ju inte sluta bra. Då kommer hon vakna runt tio elva snåret, har jag en jäkla tur äter hon och sen somnar om. Men mer troligt är att hon vaknar och är pigg som en mört och ska socialisera sig lite. Sist det hände var hon uppe till halv två! Det orkar jag inte en natt till. Så jag hoppas på det bästa nu. Men det blir som det blir, och oavsett vilket blir det nog bra i sista änden :)

Så nu är det jag och Sune som sitter och myser istället i soffan. Lite kvalitetstid med katten med andra ord. Bättre än inget ;)

Det värsta med sambons nattveckor är ensamheten. Lilla tösen är ju självklart ett jätte bra sällskap, och njuter verkligen av varje sekund jag får tillbringa med henne. Men ibland kan man inte hjälpa att känna sig lite ensam trots allt, speciellt när hon har somnat och man sitter här helt själv. Tur att man har telefonen så man kan ringa och tjöta lite strunt med någon kompis. Men att känna sig ensam och isolerad är inget kul, men jag antar att det är något som kommer försvinna sedan...