Mitt kaotiska liv

Oja, idag är det riktigt kallt ute. Åtta minus, kanske inte låter så mycket med det blåser ju med. Så efter en kort promenad med hunden, så han hann uträtta sina behov i alla fall var jag som en isbit, detta trots pälsmössa, handskar, termobrallor etc...så det är KALLT! Men det är vacker ute!

Herregud, trodde ungen hade fått fnatt idag ju. Somnade vid tio snåret igårkväll, vaknade fem för lite frukost, och somnade sedan om...brukar ju då vaknar igen runt åtta halv nio. Kan då medela att jag gjorde det men inte Line! Hon vaknade inte förräns kvart över tio, och då hann även jag somna om. Så snacka sovmorgon! Kan inte ens komma ihåg sist jag sov så länge! Nackdelen är ju helt klart att halva dagen redan har gått, och jag har massor att göra. Måste tvätta kläder, ta hand om köket som vi inte orkade göra igårkväll, är ett riktigt kaos. Sen måste jag röja plats där uppe så vi kan få upp soffan och fortöljen som just nu blockerar halva undervåningen. Hinner jag ska jag även koka en ny sats med kola och hoppas på ett betydligt bättre resultat än sist. Och denna gång ska den inte besudlas av kattpäls!

Borde även åka in till Sävsjö en runda, men det lär inte hända idag så det får bli efter babysimet på lördag.

Har tänkt på en sak förresten. När man går hemma och skrota hela dagarna hinner man surfa en hel del på nätet. Då kommer man över en massa olika bloggar skrivna av en hel del märkliga människor. Men i alla fall, har en fråga?? Är livet verkligen rosenskimrande hela tiden för att man får barn. Har läst en hel del nyblivna mammors bloggar, och marioriteten av dem skriver att livet är som små fluffiga moln och livet har inte varit härligt. Ok, jag anser förvisso är mitt liv är väldigt härligt också, och har inga större klagomål. Men kom igen. Livet med småbarn är inte enbart en dans på rosor. Det är sömnbrist hit och dit, barnen blir sjuka, och hur synd man än tänker om dem så är det verkligen ingen rolig period. Alltså, varför inte skriva verkligheten. Hur underbart det än är att vara nybliven mamma så är det även en massa utmaningar med det, och alla är faktiskt inte enbart positiva, även om det utmynna i något positivt. Jga vill kunna känna igen mig i någon annans liv som nybliven mamma, men det är svårt när allt de skriver är gulligull hela tiden. Sen en sak till, är det bara jag som inte tycker att en förlossningen var det bästa som har hänt mig?? Självklart är själva resultatet av förlossningen helt unerbart, jag skulle alltså inte vilja ha det ogjort, inte det jag säger. Och till en viss del kan ajg säga att det var häftigt att uppleva, men jag minns även hur jäkla ont det gjorde, panikkänslan som slog till då och då över känslan att det inte går, att man går sönder fullständigt. så jag skulle inte vilja påstå att en förlossningen är det mest härliga eller underbara jag har upplevt, resultatet JA vägen till resultatet NEJ!

Så jag säger tack till Martina som skriver mer om hur det verkliga livet faktiskt är...